Min Mor💖

Detta blir ett svÄrt & tufft inlÀgg, sÄ förbered Er pÄ det innan ni lÀser!

Min mamma dog ung. Till mina barn förklarade jag att hon blev till en vacker Àngel, som vakar över oss varje dag, hela livet ut!

Har det pÄverkat mig? IsÄfall Ät vilket hÄll? Positivt eller negativt?

PÄverkas Vi av det som hÀnder eller lÄter Vi oss pÄverkas? Hur mycket?

Det första jag tÀnker pÄ Àr, med sorg i mitt hjÀrta, det trasar sönder en del, att jag aldrig fick visa Dig min fina familj eller att mitt liv blev sÄ bra efter alla turer hit och dit.

Saknar att Vi aldrig hann gÄ pÄ bio tillsammans eller Àta ute bara Du & Jag! Som mina kompisar gjorde med sina mammor. Att Vi aldrig fick nÄgon egen tid till att lÀra kÀnna varandra pÄ riktigt. SÄ som jag gör med Mina barn! Det Àr fantastiskt.

Vet inte Varför? Men jag var nÀrmare min Far Àn dig min Mor, pÄ den tiden Vi fick tillsammans.

KÀrlek och kramar var inte sÄ mycket till ord eller fysiskt mellan oss, eller har jag bara förtrÀngt det, för att jag fortfarande Àr sÄ ARG pÄ dig, för att Du dog alldeles för tidigt.

Du hade sÄ mycket kvar att leva för, sÄ mycket kvar i livet att fÄ uppleva. Men Du hann bara göra sÄÄÄ lite !

Hur var ditt liv egentligen ? Vad hade Du för tankar och drömmar? Liknade dina drömmar mina? Eller Ă€r det dina drömmar som blivit mina? Att resa – dĂ€r möts Vi bĂ„da.

Vad gjorde Du nÀr Du var liten? Blev livet det som Du drömde och planerade? Vad ville Du med livet?

SkilsmÀssan med Far tog Du hÄrt, och jag kÀnde hur Du tog den hÄrdare, och att det blev svÄrare för dig att komma över den, Àn vad Du lÀt mig förstÄ. Men jag minns att jag blev arg och ville inte förstÄ alls.

KÀnde mig ensam och övergiven, nÀr Du flyttade frÄn huset och jag stannade ledsen kvar. Mina kÀnslor Àn idag, gör att jag Àr försiktig med att lÀmna ut dom till vem som helst.

Önskade att Vi hade kramats mera! Jag Ă€r försiktig med att visa ömhet och kramar inte vem som helst.

Är rĂ€dd för att bli brĂ€nd. Du blev det nĂ„gra gĂ„nger, det vet jag. Men Du ville aldrig berĂ€tta. Varför?

Jag berÀttar inte heller allt som hÀnder, framför allt inte sÄdant som gör ont. HÄller det inom Mig, tills det mÄste ut, för att kunna gÄ vidare framÄt i livet.

Vi brĂ„kade en hel del, sa dumma saker och det blev ”inte kul” alls. Den situationen kĂ€nner jag igen med mina egna döttrar i tonĂ„ren.

Du var riktigt Elak ibland, sÀrskilt pÄ slutet, nÀr spriten talade mer. Den förÀndrade Dig & tog över !

Jag Àr försiktig med alkoholen, och tÀnker alltid pÄ hur jag beter mig, och försöker tÀnka först innan jag slÀnger ur mig ord hit & dit. Men elak har jag absolut varit, i stridens hetta och Ängrar mig bittert efterÄt.

Minns hur Du verbalt elakt hoppade pÄ min pojkvÀn, frÄn Stockholm vid ett besök. GrÄtande Äkte Vi dÀrifrÄn med hemska ord ringande i öronen.

Ibland kom dina elakheter snabbt, som blixtrar, helt oförberedda och frÄn ingenstans. Du sÄrade mig ofta, kÀnde att jag inte var den Du ville.

Men den elakheten som jag minns starkast Ă€r, att jag inte alls var ett vĂ€lkommet barn till vĂ€rlden, utan en misslyckad abort, som utfördes flertalet gĂ„nger, utan att lyckas, som tur var, genom att du cyklade pĂ„ jĂ€rnvĂ€gsspĂ„ret och önskade att jag skulle slĂ€ppa taget och ”ramla” ut.

Mor, jag tog det hĂ„rt i mitt hjĂ€rta dĂ„ och dĂ€r, men idag, va fan, Ă€r det sant att Du önskade det sĂ„ ”what”, jag Ă€r en envis, seg och uthĂ„llig liten ”djĂ€vul” som klarar det mesta hĂ€r i livet, och aldrig att jag ger mig. Det har jag fĂ„tt bevisa flera gĂ„nger om under mitt Liv sĂ„ det sĂ„! Do it.

Men jag har bestÀmt mig för att nu bara tÀnka pÄ vackra fina minnen som, liljekonvalj, din favorit.

Promenaden pÄ Nordkoster, som Du Àlskade sÄ mycket, bland alla fina, vackra vitsippor. SÄ vackert!

Blir varm i hjĂ€rtat varje gĂ„ng jag ser en VW ”bubbla”, som Du körde. Jag har Ă€gt en marinblĂ„, min första bil.

Och det sista, som jag vet att Du Ă€lskade, men som faktiskt i verkligheten Ă€r det största, Du kan fĂ„ genom mig, – Mamma, det Ă€r att resa, för det gör jag nu.

Jag gör mitt LIVS största resa hÀr och nu. Och Du Àr med mig dÀr varje dag, resten av Mitt Liv, tills den dagen dÄ jag Àr nöjd, med vad LIVET har gett mig.

DÄ kan jag slappna av, och lÀmna över mina egna erfarenheter, till nÄgon annan som bÀr LIVET vidare framÄt med kÀrlek, ömhet, trygghet och glÀdje! Livet gÄr alltid vidare!

Ta hand om Er och prata med Era kĂ€ra & nĂ€ra innan det Ă€r försent💛

Följ mig gÀrna pÄ :

http://www.Instagram.com/ankanwildandcrazy

http://www.Fb.com/ankanwildandcrazy

YouTube (trÀningstips mm) som ankanwildandcrazy

https://youtu.be/GhhFDajjG24

Följ gĂ€rna Min BĂ€sta PJ💖

http://www.idonothaveaboss.com

En kommentar

  1. SÄ fint skrivet Annika jag kÀnde igen mig i flera situationer . Ta hand om er och njut
    av livet. Det gÄr inte i repris.
    Saknade dej pĂ„ gymmet idag. En stor kram till er bĂ„da đŸ€—đŸ’•

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka pÄ en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.