Min bil var full med de enda, och de allra sista sakerna från mitt liv, jag hade byggt upp under 20 års tid.
Doggen satt i mitt knä och Vi båda skakade ikapp av sorg och rädsla.
En sista blick genom många tårar, som skymde sikten ut, upp mot mitt hus, jag menar, numera före detta hus! Ett hus jag älskade och där min familj växt upp och många vackra minnen faktiskt fanns.
Ingenting av detta var en mardröm, utan en sann, hemsk och iskall verklighet. Och den verkligheten var min just nu..
På 3 veckor rensade, gav bort och eldade jag upp saker, på dessa 3 veckor avslutade jag mitt liv, med allt som jag byggt upp tillsammans med min familj. 3 veckor att avsluta 20 långa år!! Herregud …..
Imman i bilen täckte rutorna, jag kunde inte längre se ut. Doggen slickade mig på kinden och väckte mig ur chocken, tyvärr inte från min hemska mardröm, utan åter till den verklighet som nu var min.
Vad är det som händer? Hur kunde det bli så här? Är det på riktigt?
VAD GÖR JAG NU?
Det sista minnet är när jag ligger i soffan, som fick vara kvar i huset för att jag inte orkade bära ut den, det knackar på dörren, omtöcknad som i en tät dimma öppnar jag.
Utanför står en lång, grå kvinna från kronofogden, en man med verktygslåda, det står låssmed på hans jacka och det är en civil polisbil parkerad längre nere på gatan med två personer i.
– åh vad fint Du har städat och rensat undan, så bra, det brukar inte vara så, säger kvinnan.
Jag skriver på nåt papper hon ger mig, AVHYSNING är det enda ordet jag ser, såå tydligt och så hemskt!
Lämnar över mina nycklar, och låssmeden byter genast lås.
Jag blir tvingad att gå runt, som i en grå, hal gegga i slowmotion, på fastigheten, för att visa kvinnan från kronofogden, allt som tillhör Gården. Som INTE längre är min,,,
Där mitt liv fanns sen den lyckliga dagen, då Jag och min fina älskade familj, så lycklig byggde upp efter våra egna idéer och sen flyttade hit.
-så bra det går, jag kan skicka hem polisen, de behövs ju inte här, säger kvinnan och skickar iväg dom.
Det jag tänkte just då är : -Så bra att det var en civil bil och ingen riktig polisbil, som om det spelat roll ?!
Rundturen minns jag inte längre, det är skönt att hjärnan sorterar och går in i ett överlevnads läge.
Hon tar min hand och säger : -Lycka till i framtiden, hoppas det löser sig.
Jag gråter och får fram handen och stammar fram : -Tack så mycket!!
VA FAA,,, -Tack så mycket!!
För ett liv som just har släckts för gott. Ett liv som inte längre finns kvar. Avslutat, stängt, borta…
Tack så mycket, för att förlora allt jag någonsin ägt, allt jag hade, ingenting finns kvar, ingenting !
Tror inte ens att mitt hjärta slår längre ?!?! Kan det vara så enkelt?
Att bara låta hjärtat sluta slå och få somna in och slippa allt detta?
Kramade Doggen, torkade tårarna, startade bilen och åkte vidare mot någonstans i ingenstans …….
Alla förtjänar Vi en trygghet med kärlek, hjälp varandra att hitta dit💖
Tyckte Du om inlägget ?
Tryck på gilla knappen & prenumerera gärna 👍👍
Följ mig på :
http://www.Instagram.com/ankanwildandcrazy
http://www.Fb.com/ankanwildandcrazy
YouTube (träningstips mm) som ankanwildandcrazy !
Följ gärna Min Bästa PJ💖
#lovethailand #training #paradise #food #drink #travelling #love #thailand #beach #rawaibeach #phuket #party #life #nature #ankanwildandcrazy #bootyfix #swedishgirl #idonothaveaboss #workout #fitness #personaltrainer #happy #family #flower #mother #grandmother #makeup #rawai
By Annika 