NÀr kroppen inte lÀngre vill, kan eller funkar som den brukar.
Jag Ă€r stĂ€ndigt i rörelse och behöver fĂ„ igĂ„ng min kropp, varje dag, Ă„ret runt. MĂ„ste det för att inte till slut bli helt âin bedâ sĂ€ngliggande för gott..
Den behöver inte trÀning pÄ gym eller ut och springa mm, utan bara lÀtta smÄ rörelser, som gÄr genom hela kroppen och vÀcker den lite lÄngsamt och försiktigt, varje dag.
NÀr inte ens det funkar utan att göra sÄ ont att tÄrarna börjar rinna, dÄ kÀnner jag en sÄn hopplöshet och uppgivenhet de luxe!
Blir sur och grinig, dÄ jag vet att jag kommer att bli mer stel och otroligt mycket mer begrÀnsad i att göra allting, för varje dag som gÄr utan rörelse för min kropp.
Vet ju att jag blir sĂ„ stel i mina leder och kortare i musklerna, dĂ„ jag lĂ„ter kroppen âdra ihopâ sig av smĂ€rtan, vilket gör att allt blir svĂ„rare och gör ondare för varje dag som gĂ„r. Inte bra alls och himla förbannade skit..
Min sjukdom gör att mina leder blir stela och till slut orörliga, om jag inte rör pÄ dom, har tyvÀrr redan behövt opererat bÄda tummarna, en axel samt bÄda handlederna pga detta.
Nu har det snart gĂ„tt 4 mĂ„n med en otroligt stor begrĂ€nsning av min rörelse & trĂ€ning, pĂ„ alla nivĂ„er…
Detta startade pga 2 stortÄr som redan var skadade pga för smÄ gympadojor en hel dag, fötterna svÀller sÄ mycket pga vÀrmen dÀr jag befinner mig. Minst 1storlek!
Nu har jag gudskelov köpt nya, större och rundare framme i tÄrna.
Men klumpig som jag Àr, sÄ har jag naturligtvis slagit i dessa stackars, redan sÄ skadade tÄr, flertalet ggr.
SÄ nu har det istÀllet blivit jÀttestora otrevliga & hemska inflammerade sÄr pÄ utsidan av bÄda stortÄrna!!
Direkt dÄ jag kom till Thailand slog jag i vÀnster tÄ, i sÀngbenet, sÄ illa att den krossades och efter 1v med en blodförgiftning pÄ vÀg, blev jag tvungen att dra bort hela nageln.
Pencillin och lĂ€karvĂ„rd i 1,5v. Gjorde sĂ„ himla ont och sĂ„ himla onödigt…
Trots att jag nu gĂ„r mest i âflippisarâ och barfota, sĂ„ lĂ€ker det för sakta och jag slĂ„r naturligtvis i mina redan sĂ„ skadade tĂ„r precis överallt!!
Nu har den ena tĂ„n blivit fin och bra. Men den andra Ă€r inte sĂ„ vacker. Den har ett stort sĂ„r pĂ„ tĂ„ns utsida, en liten âbulleâ precis vid nageln.
Men jag tvÀttar och fixar sÄret varje dag, men med min diagnos, sÄ lÀker mina sÄr vÀldigt lÄngsamt och blir gÀrna rikligt inflammerade.
Har ju stĂ€ndig och pĂ„gĂ„ende i min kropp, en kronisk inflammation i mjukdelarna som muskelfĂ€sten och senfĂ€sten. Ăven nu i â bursanâ det Ă€r slemsĂ€ckarna som finns runt om i alla lederna.
Atros i höftleder och ett knÀ. Men nu Àntligen ska jag fÄ hjÀlp med min vÀnstra höft, genom en operation!!
Detta gör mig nu sĂ„ orörlig och ger mig en sĂ„n smĂ€rta att jag faktiskt hĂ„ller pĂ„ att gĂ„ sönder totalt, bĂ„de i kropp och i skallen. Min sambo har det inte sĂ„ lĂ€tt med mig just nu….
Men jag försöker, varje dag försöker jag mentalt peppa och fĂ„ in mycket mer av positiva tankar i min âsuraâ och nu Ă€ven âdegigaâ skalle.
âDegigâ betyder att jag blir lĂ€tt rörig och förvirrad i skallen av smĂ€rtan, kommer inte ihĂ„g saker runt mig och har absolut inget nĂ€rminne kvar i skallen överhuvudtaget.
Min sambo vet och förstÄr, men mitt samvete brÄkar med mig i alla fall, nÀr jag hela tiden mÄste sÀga nej till saker som vi bestÀmt att göra.
FrÄgar: -hur mÄr du?
Besvaras ofta med – jag mĂ„r bra…
Han kÀnner mig sÄvÀl och vet redan svaret innan frÄgan kommer. Han har lÀrt sig att lÄta mig vara ifred en stund, tills jag mentalt har fÄtt in lite positivitet i bÄde skalle och kropp!!!
Idag nÀr jag satt mig med en kopp varmt kaffe, ensam, har ju sÄ himla ont och dÄ behöver jag verkligen vara i min egna ensamhet en stund.
PJđ kommer ut efter en stund och frĂ„gar hur det Ă€r? Jag svarar inte, utan blir ledsen, dĂ„ jag vet att Ă€ven denna dag kommer att bli helt utan nĂ„gra som helst aktiviteter ….
Men han pussar pÄ mig och sÀger:
-Det Àr lugnt, Du Àr Du och dÀrför Àr jag hÀr med dig.
Jag bara dööör, sĂ„ fint och sĂ„ himla vĂ€rmande för hela min âondaâ & idag vĂ€ldigt arga & sura kropp!!
Jag försöker och kÀmpar just nu varje dag, men lÄter inte denna kÀnsla av hopplöshet slÄ ner mig i skorna (ha ha som jag inte kan ha pÄ mig) utan gör det jag kan, ofta blir det faktiskt lite mer och mycket bÀttre resultat Àn jag först trodde!
MĂ„nga mĂ€nniskors lever med en kronisk smĂ€rta, det Ă€r oerhört svĂ„rt att förklara hur det livet Ă€r och hur det fungerar för personer som inte Ă€r dĂ€r i ett stĂ€ndigt smĂ€rttillstĂ„nd…
Inte ens mÄnga lÀkare förstÄr hur det Àr att leva med den stÀndiga smÀrtan som brÀnner och hugger i min kropp mer eller mindre varje dag, varje vecka, varje mÄnad och nu har det pÄgÄtt i flera Är (10Är).
Men jag kĂ€mpar pĂ„ och gör mina smĂ„ övningar de dagar som kroppen orkar hĂ€nga med, andra dagar blir det endast âin bedâ och det Ă€r faktiskt helt okey det oxo!!!
Ge aldrig upp men tillĂ„t en liten âkraschâ dĂ„ & dĂ„, det blir en omstart!
Vi sesđđđ kom ihĂ„g att titta in pĂ„ bloggen imorgon, dĂ€r kommer jag att presentera :
Min första trÀningsbok!!
#old #broken #pain #wornout #love #life #happylady #training #bigNO #infection #relaunch #hipsurgery #sweden #bloodcount #Doctor #hospital #hopeless #fighter #me #warrior #nevergiveup #peace #live #santa #christmas #advent #me #children #family #daughters #love
By Annika 
Stackars dig. Det gĂ„r ju inte att trycka pĂ„ gillaknappen för det hĂ€r. Jag kan bara sĂ€ga kĂ€mpa pĂ„, bĂ€ttre dagar kommer, det Ă€r bara att stĂ„ ut. Du har dina nĂ€ra och kĂ€ra runt dig i alla fall. đ
GillaGillad av 2 personer