Det har nu gÄtt drygt 4 mÄnader sen jag gjorde min höftplastik pÄ vÀnster sida, hos Capio Artro Clinic, Sophiahemmet i Stockholm, tiden gÄr sÄ fort.
TÀnk hur bra det blev!! Egentligen trodde jag aldrig att denna operation skulle bli sÄ bra som den faktiskt blev, den blev sÄ fantastiskt bra att den har pÄ riktigt gett mig livet tillbaka. SmÀrtfri till 100 % och jag kan gÄ ordentligt igen.
SĂ„ tacksam att det Ă€ntligen blev av. DĂ„ jag under flera Ă„r haft en sĂ„ hemsk smĂ€rta i höften. Den blev vĂ€rre för varje dag som gick och till slut sĂ„ kunde jag inte lĂ€ngre ha ett âvanligtâ liv. BegrĂ€nsningar pĂ„ allt jag gjorde fick sĂ€ttas in, sömnen var obefintlig. Mitt humör grĂ€vde mig djupare och djupare ner i underjorden för varje dag som gick. Orkade inte göra nĂ„gonting alls, inte ens umgĂ„s med mina nĂ€ra och kĂ€ra. Ja, jag orkade inte ens med mig sjĂ€lv till slut. Deprimerad, sur, ledsen och förbannad pĂ„ precis allt.
Trots att jag levde i Min dröm med Min BÀsta PJ pÄ VÄr resa, sen över 1 Är tillbaka. Vistades pÄ underbara platser, strÀnder som jag aldrig sett nÄgra mer vackrare Àn nÄgonsin förut, Ät god mat och drack hÀrligt goda paraplydrinkar. TrÀffade fantastiska mÀnniskor och spÀnnande djur. Jag kunde ÀndÄ aldrig slÀppa min smÀrta eller gömma undan den nÄgonstans överhuvudtaget. Den tog mig mer och mer för varje dag som gick.
Men till slut fick jag nog, hamnade hos rĂ€tt lĂ€kare, tack Ă€nnu en gĂ„ng Agnetha pĂ„ huslĂ€karmottagningen i Ă kersberga, som skickade mig vidare pĂ„ den rĂ€tta vĂ€gen, fram till mĂ„let hos ortopeden Lars Korsnes pĂ„ Capio Artro Clinic, Sophiahemmet. Ăntligen fanns hjĂ€lpen bakom hörnet.
Tacksam över att operationen gick sĂ„ bra, smĂ€rtan jag haft var helt borta redan frĂ„n första dagen efter operationen. Helt ofattbart men samtidigt sĂ„ helt otroligt att det âfunkadeâ. De första dagarna fick jag övertyga mig sjĂ€lv om att det har hĂ€nt, smĂ€rtan ĂR ju borta….
Men nu gÀllde det att rehaba mig med min nya höft och i princip för mitt nya liv. För det blir annorlunda, sÄ Àr det faktiskt. Men ÀndÄ sÄ mycket bÀttre Àn det smÀrtsamma livet jag hade innan. Bygga upp styrkan igen.
Eftersom jag faktiskt Ă€r en âtypâ med totalt trĂ€ningsberoende, varje dag, sĂ„ vet jag att denna rehab kommer att bli vĂ€ldigt tuff. NĂ„got av det svĂ„raste som jag nĂ„gonsin gjort i mitt liv…
Rörlig och vĂ€ltrĂ€nad med en bra kondition innan, nu otrĂ€nad och till noll kondition samt försöker âjobbaâ bort min överrörlighet, dĂ„ den aldrig mer fĂ„r förekomma i höften igen. LĂ€gga band pĂ„ mig sĂ„ att jag inte övertrĂ€nar.
Bra, men sĂ„ fruktansvĂ€rt svĂ„rt att ta in, stĂ€ndigt lite dĂ„ligt samvete för att jag vill sĂ„ mycket mer Ă€n vad som Ă€r bra för mig och min höft nu efter operationen. Rehaba lĂ„ngsamt och sĂ€kert gĂ€ller, för det Ă€r ju inte jag…
Tagit hjĂ€lp av en sjukgymnast/ fysioterapeut, duktiga Kristin pĂ„ MĂ€lar Rehab i Hallstahammar. Detta för att jag har insett att jag verkligen behöver hennes kunskap, mĂ„ste lyssna pĂ„ ânĂ„n som kanâ bĂ€ttre Ă€n jag sjĂ€lv nĂ€r det gĂ€ller just denna trĂ€ning. Nu kĂ€nner jag stor framgĂ„ng med alla hennes övningar och jag lyssnar och lyder till 100%, jag lovar.
Jag hastade alldeles för hÄrt och snabbt in i min trÀning direkt efter operationen, eftersom kroppen mÄdde sÄ himla bra. Faktiskt redan dagen efter sÄ var jag som en helt ny bÀttre & starkare version av mig sjÀlv.
Men fasen vad jag fick betala surt för det, fick en influensa kĂ€nsla i hela kroppen, svĂ„r vĂ€rk tillbaka i höften nĂ€stan som den jag hade innan. Jag blev chockad och jĂ€kligt irriterad pĂ„ mig sjĂ€lv. InsĂ„g att detta gĂ„r faktiskt inte pĂ„ riktigt, jag mĂ„ste verkligen försöka âhasta lugntâ. SĂ gör det dĂ„..
Nu Àr jag hÀr ca 4 mÄn senare och har pÄ nÄt sÀtt blivit en ny annorlunda jag. En bÀttre version av mig sjÀlv som lyssnar mer pÄ min kropp nu Àn vad jag nÄgonsin har gjort förut. Förut var det gasen i botten hela tiden framÄt trots smÀrta eller lite feber. TÀnk att det behövdes en höftplastik och 50 Är senare..
Lyssnar pĂ„ âdom som kanâ jag gör och lever efter det dom sĂ€ger. Det Ă€r svĂ„rt att lyda, men jag har nu förstĂ„tt hur viktigt det Ă€r för att min rehab tillbaka till livet ska bli bra och rĂ€tt. Jag fattar verkligen det nu.
Har ânĂ€stanâ helt accepterat mitt nya jag, Ă€r lite mer otrĂ€nad och med en acceptabel kondition för just denna situationen. Det gĂ„r framĂ„t hela tiden, trots min jĂ€kla envishet och egna vilja. Börjar kĂ€nna mig ”hel” igen. GĂ„r med 2 ben nu. Nu gĂ€ller det bara att ”skallen” fattar oxo.
Ja, det gĂ„r framĂ„t, lite sakta enligt mig men jag fattar ju varför nu. Det kĂ€nns bĂ€ttre, jag blir starkare och kĂ€nner hur min âlagomâ rörlighet i höften pĂ„ ett sĂ€kert sĂ€tt kommer Ă„ter. Ăven min kondition har blivit bĂ€ttre, dĂ„ jag nu kan gĂ„ lĂ€ngre för varje dag som gĂ„r. FĂ„r Ă€ven cykla och köra crosstraining, lĂ€tt, pĂ„ gymmet sĂ„ konditionen blir bĂ€ttre och bĂ€ttre.
StyrketrÀnar en del pÄ gymmet oxo och det kÀnns som om jag Àr pÄ vÀg att hitta mina muskler igen. Rörligheten Àr sÄ mycket bÀttre, nu kan jag utan problem ta mig upp och ner pÄ golvet. Det bÀsta av allt Àr att jag nu kan ta pÄ mig mina strumpor och sköta om mina fötter alldeles sjÀlv.
Det tog lĂ„ng tid att komma ”dit ner”, för nĂ€r jag böjer mig framĂ„t har det lĂ€nge varit ett jĂ€kla motstĂ„nd, inte smĂ€rta, utan som om det sitter en stor ”lerklump” just i höftleden som gör motstĂ„ndet. Klumpen finns fortfarande dĂ€r men den kĂ€nns mindre, en svullnad i leden fortfarande tror jag. Hoppas att den till slut försvinner helt.
En lĂ„ng tid ”brĂ€nde” det i och runt sjĂ€lva Ă€rret, nerver som hittar tillbaka, det var inte speciellt skönt alls, men den kĂ€nslan har försvunnit helt nu.
Fortfarande Ă€r det lite obehagligt att ta pĂ„ och runt Ă€rret dĂ„ det kĂ€nns lite ”stumt” och all kĂ€nsel Ă€r inte tillbaka Ă€nnu. Men det gĂ„r oxo mer & mer framĂ„t för varje dag som gĂ„r.
Vridningar för hastigt Ă€r nĂ„got jag INTE ska göra, det gör ont, dĂ„ skĂ€r det som en kniv genom höften och fĂ„r mig att dra efter andan. Jag rĂ„kade göra det en natt nĂ€r jag gick ur sĂ€ngen för att gĂ„ pĂ„ toa, eftersom höften inte smĂ€rtar lĂ€ngre sĂ„ fattar jag inte nĂ€r jag vaknar mitt i natten att jag har gjort en höftplastik, stĂ€llde mig upp och vred överkroppen och höften men de nakna fötterna ”fastnade” lite i golvet, shit …….
Nu vĂ€nder jag mig lite som en ”stel” pinne istĂ€llet, tar med mig hela kroppen i vĂ€ndningen, jag lĂ€r mig ….
Att ramla över hunden och slĂ„ ner i golvet, funkar Ă€ven det med min nya höft, men det Ă€r nog nĂ„got som bör undvikas i alla fall…
Det finns ett âljusâ dĂ€r framme för mig i min numera rĂ€tta rehab. Jag kĂ€nner i hela mig att det kommer att bli sĂ„ mycket bĂ€ttre sakta men sĂ€kert.
Det Ă€r sĂ„ svĂ„rt att fĂ„ in denna viktiga förĂ€ndring i min envisa skalle, Ă€n att utföra förĂ€ndringen med och i min opererade höft, kroppen förstĂ„r och visar vĂ€gen men skallen Ă€r sĂ„ himla lĂ„ngsam och âtrögâ!
Men jag fortsĂ€tter varje dag, gör om och gör rĂ€tt, tar hjĂ€lp och förstĂ„r, för att Ă„terkomma in i mitt ânyaâ liv, som Ă€r att försöka leva med min fina höftplastik pĂ„ det allra bĂ€sta sĂ€ttet som nĂ„gonsin finns. Jag Ă„ngrar aldrig denna operation, jo, en sak, jag Ă„ngrar att jag inte gjorde den tidigare….
SĂ„ Min kĂ€ra otĂ„liga & envisa âskalleâ nu gör Vi detta tillsammans med kroppen, acceptera OMG, för sĂ„ hĂ€r kommer det att bli, varje dag, varje vecka, varje mĂ„nad och varje Ă„r, in i vĂ„r nya gemensamma framtid hela Livet ut! FörstĂ„, genomföra, trĂ€na, göra om, göra rĂ€tt, lyssna och bara leva.
Det Àr Du och jag för evigt, sÄ det sÄ.
#höftplastik #sophiahemmet #pt #nopain #capioartroclinic #awciam #idnhab #hipsurgery #peace #live #life #love #supertubentekla #finally #ontour #satisfied #me #happy #now #newlife #workout #Booty #workout #ankanwildandcrazy #training #huslÀkarnaiösterÄker #rehab #stockholmnorrfysio&gym #me #seniortraining #Äterfödd #happy
By Annika 