Igår skulle du ha fyllt 25 år men din sjukdom tog dig till en annan värld, en värld jag faktiskt inte vet någonting om egentligen, men jag tror och hoppas att det är en god härligt underbar värld för sådana som du, en fantastisk omtänksam och underbar medmänniska som du var, nej inte var utan är, för mig finns du fortfarande men på en annan plats i ett annat liv, så jag kommer fortfarande att prata om dig som om du fortfarande finns här bredvid mig idag i livet.

Du har alltid stöttat mig när jag har haft ett helvete med mitt liv, men du har alltid sagt dina egna åsikter om vad du tycker i alla situationer, du har aldrig varit en människa som hänger på och håller med, utan du har alltid haft dina egna tankar och åsikter om det som händer i livet.

Trots att du själv faktiskt var väldigt sjuk i en allvarlig sjukdom, så fanns det alltid plats för andras problem och sjukdomar i ditt liv. Du var otroligt stöttande och hade stor förståelse för andra människors liv och hälsa. En omtänksam kille som bara ville alla väl här i livet. Trots svårigheter står du alltid stark kvar.

Du satte ofta andra i första rummet och klagade aldrig över ditt eget begränsade liv som bara blev svårare och svårare. Inte ett enda klagomål över din sjukdom eller hur den begränsade ditt liv kom någonsin över dina läppar.

Den enda gången jag hörde en besvikelse i din röst var när min dotter skulle gifta sig hos mig och Peter i Thailand, du ville så gärna komma men insåg att här satte din sjukdom verkligen upp stoppskyltar i ditt liv. Det är den enda gången som jag har hört dig klaga och vara besviken på din sjukdom.

Den tog dig alldeles för tidigt, du hade hela livet framför dig. men jag vet oxo att du inte tänkte på det sättet, du tog varje dag som en gåva och anpassade ditt liv till det yttersta i vad dina önskemål för att leva bestod i. Du levde ändå, du fixade och renoverade i din lägenhet, lagade fantastiska rätter i ditt kök, du gjorde ändå mycket utav det som du älskade allra mest här i livet, trots din sjukdoms begränsningar.

De små gullungar som dina systrar har fått, betydde otroligt mycket för dig, du berättade alltid så mycket om deras liv och utveckling, då såg jag den Hugo som jag en gång träffade som en ung frisk kille. När du berättade om dessa underbara ungar så lyste hela du upp. Vi utbytte både erfarenheter och skrattade tillsammans av deras busiga upptåg, till att uppleva och vara nyfikna på den stora världen som finns där ute alldeles intill hörnet.

Jag tänker på dig varenda dag, ofta fattar jag telefonen för att ringa eller för att skicka ett sms och boka in en fika, en fika där vi ventilerade allt som hade hänt i våra liv sen vi såg sist, vi diskuterade din utbildning och ditt jobbsökande. Vi pratade mycket om våra familjer, om mina barn och om allt som händer och hur livet lever vidare vare sig vi finns där eller inte.

Trots sorgen och att den slår ner mig till tårar och en stund utan att kunna andas, så är jag faktiskt tacksam att du ändå fick den tid du fanns på denna jord.  Jag vet att du ville så otroligt mycket mer än vad ett liv med din sjukdom kunde ge dig, så jag vet att du har det bättre nu.

Din oro över hur din familj alltid oroade sig för hur ditt mående var, det är naturligtvis helt självklart att man är orolig över en familjemedlems tillstånd och medvetandet om att du led av en allvarlig sjukdom, men jag såg att det tärde otroligt mycket på dig Hugo.

Min önskan är naturligtvis att vi kunde fått så många mer år tillsammans, du är fortfarande min bästa vän, men samtidigt så vet mitt hjärta att du ville ha så mycket mer av allt här i livet, för katten, du är så ung att livet faktiskt bara precis har börjat. Detta kunde du inte få ta del av så som du innerst inne önskade.

Nu hoppas jag att du är på en plats någonstans där du faktiskt kan få uppleva allt det du alltid har önskat och att du lever som du alltid har drömt om.

Min kära Hugo, så ung men så otroligt klok, inom dig finns en gammal själ, tack för allt du gav mig, minnen som jag kommer att leva vidare med under hela mitt liv här på jorden. En vacker dag kommer vi självklart att ses och fortsätta våra peptalk och fikastunder med prat om allt mellan himmel och jord.

Du måste bara vänta lite till, min tid är inte där ännu, jag har saker jag måste reda ut, saker som vi har pratat så mycket om Hugo, så jag tar med dig på den vägen inom mig här på jorden och följer dina råd, jag vet att du följer och ser mig från din plats där du är nu.

Tack för att jag fick vara din vän här på jorden och tack för att jag fortfarande känner att du är med mig i mitt hjärta.

Vi ses igen Hugo💕