Det har nu gått drygt 4 månader sen jag gjorde min höftplastik på vänster sida, hos Capio Artro Clinic, Sophiahemmet i Stockholm, tiden går så fort.

Tänk hur bra det blev!! Egentligen trodde jag aldrig att denna operation skulle bli så bra som den faktiskt blev, den blev så fantastiskt bra att den har på riktigt gett mig livet tillbaka. Smärtfri till 100 % och jag kan gå ordentligt igen.

Så tacksam att det äntligen blev av. Då jag under flera år haft en så hemsk smärta i höften. Den blev värre för varje dag som gick och till slut så kunde jag inte längre ha ett ”vanligt” liv. Begränsningar på allt jag gjorde fick sättas in, sömnen var obefintlig. Mitt humör grävde mig djupare och djupare ner i underjorden för varje dag som gick. Orkade inte göra någonting alls, inte ens umgås med mina nära och kära. Ja, jag orkade inte ens med mig själv till slut. Deprimerad, sur, ledsen och förbannad på precis allt.

Trots att jag levde i Min dröm med Min Bästa PJ på Vår resa, sen över 1 år tillbaka. Vistades på underbara platser, stränder som jag aldrig sett några mer vackrare än någonsin förut, åt god mat och drack härligt goda paraplydrinkar. Träffade fantastiska människor och spännande djur. Jag kunde ändå aldrig släppa min smärta eller gömma undan den någonstans överhuvudtaget. Den tog mig mer och mer för varje dag som gick.

Men till slut fick jag nog, hamnade hos rätt läkare, tack ännu en gång Agnetha på husläkarmottagningen i Åkersberga, som skickade mig vidare på den rätta vägen, fram till målet hos ortopeden Lars Korsnes på Capio Artro Clinic, Sophiahemmet. Äntligen fanns hjälpen bakom hörnet.

Tacksam över att operationen gick så bra, smärtan jag haft var helt borta redan från första dagen efter operationen. Helt ofattbart men samtidigt så helt otroligt att det ”funkade”. De första dagarna fick jag övertyga mig själv om att det har hänt, smärtan ÄR ju borta….

Men nu gällde det att rehaba mig med min nya höft och i princip för mitt nya liv. För det blir annorlunda, så är det faktiskt. Men ändå så mycket bättre än det smärtsamma livet jag hade innan. Bygga upp styrkan igen.

Eftersom jag faktiskt är en ”typ” med totalt träningsberoende, varje dag, så vet jag att denna rehab kommer att bli väldigt tuff. Något av det svåraste som jag någonsin gjort i mitt liv…

Rörlig och vältränad med en bra kondition innan, nu otränad och till noll kondition samt försöker ”jobba” bort min överrörlighet, då den aldrig mer får förekomma i höften igen. Lägga band på mig så att jag inte övertränar.

Bra, men så fruktansvärt svårt att ta in, ständigt lite dåligt samvete för att jag vill så mycket mer än vad som är bra för mig och min höft nu efter operationen. Rehaba långsamt och säkert gäller, för det är ju inte jag…

Tagit hjälp av en sjukgymnast/ fysioterapeut, duktiga Kristin på Mälar Rehab i Hallstahammar. Detta för att jag har insett att jag verkligen behöver hennes kunskap, måste lyssna på ”nån som kan” bättre än jag själv när det gäller just denna träning. Nu känner jag stor framgång med alla hennes övningar och jag lyssnar och lyder till 100%, jag lovar.

Jag hastade alldeles för hårt och snabbt in i min träning direkt efter operationen, eftersom kroppen mådde så himla bra. Faktiskt redan dagen efter så var jag som en helt ny bättre & starkare version av mig själv.

Men fasen vad jag fick betala surt för det, fick en influensa känsla i hela kroppen, svår värk tillbaka i höften nästan som den jag hade innan. Jag blev chockad och jäkligt irriterad på mig själv. Insåg att detta går faktiskt inte på riktigt, jag måste verkligen försöka ”hasta lugnt”. SÅ gör det då..

Nu är jag här ca 4 mån senare och har på nåt sätt blivit en ny annorlunda jag. En bättre version av mig själv som lyssnar mer på min kropp nu än vad jag någonsin har gjort förut. Förut var det gasen i botten hela tiden framåt trots smärta eller lite feber. Tänk att det behövdes en höftplastik och 50 år senare..

Lyssnar på ”dom som kan” jag gör och lever efter det dom säger. Det är svårt att lyda, men jag har nu förstått hur viktigt det är för att min rehab tillbaka till livet ska bli bra och rätt. Jag fattar verkligen det nu.

Har ”nästan” helt accepterat mitt nya jag, är lite mer otränad och med en acceptabel kondition för just denna situationen. Det går framåt hela tiden, trots min jäkla envishet och egna vilja. Börjar känna mig ”hel” igen. Går med 2 ben nu. Nu gäller det bara att ”skallen” fattar oxo.

Ja, det går framåt, lite sakta enligt mig men jag fattar ju varför nu. Det känns bättre, jag blir starkare och känner hur min ”lagom” rörlighet i höften på ett säkert sätt kommer åter. Även min kondition har blivit bättre, då jag nu kan gå längre för varje dag som går. Får även cykla och köra crosstraining, lätt, på gymmet så konditionen blir bättre och bättre.

Styrketränar en del på gymmet oxo och det känns som om jag är på väg att hitta mina muskler igen. Rörligheten är så mycket bättre, nu kan jag utan problem ta mig upp och ner på golvet. Det bästa av allt är att jag nu kan ta på mig mina strumpor och sköta om mina fötter alldeles själv.

Det tog lång tid att komma ”dit ner”, för när jag böjer mig framåt har det länge varit ett jäkla motstånd, inte smärta, utan som om det sitter en stor ”lerklump” just i höftleden som gör motståndet. Klumpen finns fortfarande där men den känns mindre, en svullnad i leden fortfarande tror jag. Hoppas att den till slut försvinner helt.

En lång tid ”brände” det i och runt själva ärret, nerver som hittar tillbaka, det var inte speciellt skönt alls, men den känslan har försvunnit helt nu.

Fortfarande är det lite obehagligt att ta på och runt ärret då det känns lite ”stumt” och all känsel är inte tillbaka ännu. Men det går oxo mer & mer framåt för varje dag som går.

Vridningar för hastigt är något jag INTE ska göra, det gör ont, då skär det som en kniv genom höften och får mig att dra efter andan. Jag råkade göra det en natt när jag gick ur sängen för att gå på toa, eftersom höften inte smärtar längre så fattar jag inte när jag vaknar mitt i natten att jag har gjort en höftplastik, ställde mig upp och vred överkroppen och höften men de nakna fötterna ”fastnade” lite i golvet, shit …….

Nu vänder jag mig lite som en ”stel” pinne istället, tar med mig hela kroppen i vändningen, jag lär mig ….

Att ramla över hunden och slå ner i golvet, funkar även det med min nya höft, men det är nog något som bör undvikas i alla fall…

Det finns ett ”ljus” där framme för mig i min numera rätta rehab. Jag känner i hela mig att det kommer att bli så mycket bättre sakta men säkert.

Det är så svårt att få in denna viktiga förändring i min envisa skalle, än att utföra förändringen med och i min opererade höft, kroppen förstår och visar vägen men skallen är så himla långsam och ”trög”!

Men jag fortsätter varje dag, gör om och gör rätt, tar hjälp och förstår, för att återkomma in i mitt ”nya” liv, som är att försöka leva med min fina höftplastik på det allra bästa sättet som någonsin finns. Jag ångrar aldrig denna operation, jo, en sak, jag ångrar att jag inte gjorde den tidigare….

Så Min kära otåliga & envisa ”skalle” nu gör Vi detta tillsammans med kroppen, acceptera OMG, för så här kommer det att bli, varje dag, varje vecka, varje månad och varje år, in i vår nya gemensamma framtid hela Livet ut! Förstå, genomföra, träna, göra om, göra rätt, lyssna och bara leva.

Det är Du och jag för evigt, så det så.

#höftplastik #sophiahemmet #pt #nopain #capioartroclinic #awciam #idnhab #hipsurgery #peace #live #life #love #supertubentekla #finally #ontour #satisfied #me #happy #now #newlife #workout #Booty #workout #ankanwildandcrazy #training #husläkarnaiösteråker #rehab #stockholmnorrfysio&gym #me #seniortraining #återfödd #happy