Min vän Lotta har tränat mycket genom åren, hon gymmar, har varit cykel instruktör, haft hundar, så hon har långa promenader som rutin.
Trots detta blir kroppen sliten och skadad. I Lottas kropp har nacken och ryggen fått sig en hel del ”stryk”.
Hon har även ”domningar” i händer och fötter lite då och då, särskilt vid ansträngning och träning.
Men trots detta MÅSTE man röra på sig, det är oerhört viktigt. Så hitta ett sätt att träna, som passar bara just för dig och din kropp är ett måste!
Ibland behöver man få hjälp för att ”hitta rätt” eller för att komma igång.
Då finns en sån som jag, en PT, en personlig tränare, som hjälper dig att hitta rätt väg till en träning som passar & känns rätt för dig.
Jag som PT går igenom din kropp, hittar dina starka & svaga sidor.
Hittar rätt träning som passar just dig, jag visar övningarna noga för dig, vi gör dom tillsammans, filmar & fotar upp en hel övningsbank, som passar bara för just din kropp!
Viktigt att se till så behovet blir bra och helt rätt, för just den muskeln.
Vi bygger upp och stärker dig på rätt sätt tillbaka till livet!
Jag delar upp PT lektionerna för mina klienter i 3 olika delar.
Styrka: ofta med ”egen” kroppsvikt i övningarna. Dessa kan lätt utföras i hemmet, men självklart kan du göra övningarna i gymmet om du vill.
Här blandar jag både tuff explosiv träning med lugna, tyngre övningar.
Rörlighet: ofta med en vanlig ”trä pinne” från städskrubben. Stå gärna framför en spegel, för att kontrollera att övningarna utförs helt rätt och under full kontroll.
Jobbar genom hela kroppen, från fötter till nacken och huvudet.
Kondition: ofta utomhus med cykel eller jogga & promenera. Men även inomhus på gymmets löpband eller crosstrainern eller konditions cykel.
Kör korta eller långa intervaller så att kroppen inte hamnar i ett ”slött och bekvämt” läge. Variera dig.
Det viktigaste för Mig som PT är att kunna erbjuda dig så många olika alternativ i din träning, att den alltid känns aktuell och effektiv.
Då kommer du aldrig att ledsna eller bli uttråkad i din så viktiga träning.
Du lyckas med att kunna bygga upp en stark kropp till att verkligen vara 100 % funktionell resten av livet!
Har fått en del frågor om hur allt kändes och hur det funkade efter Min höftplastik, så då berättar jag gärna om det nu, hur det var för mig efter min operation.
Vaknade upp på ”uppvaket” av glada och pigga röster. Lite ”flummig” i skallen men ändå så var jag helt närvarande på nåt sätt.
Fick besök av en vän som jobbar här på operation, hon kom förbi och frågade hur jag mår, småsnackade lite. Det kändes tryggt och härlig.
Vid uppvaknandet var jag mest orolig för att jag skulle må illa. Är absolut det värsta jag vet och det är tydligen ganska vanligt. Men det gjorde inte alls, så skönt!!
Men jag hade redan berättat om detta innan operation, att jag lätt blir åksjuk mm, så då kunde de redan där och då förebygga detta 👍
Härligt, inget illamående, ingen smärta, bara lite ”tilltufsad” och stel runt operations såret. Hade ingen kontakt alls med vänster sidan av rumpan, de har ju ”fixat” en del på mig för att komma åt att byta ut den gamla höften till en ny.
Så nu startar rehab och läkningen för att få ihop muskler och annat😃
Uppe på avdelningen fanns Min Bästa PJ💖 och Min äldsta dotter Hanna som hälsade mig med en stor kram, jag blev så glad att mina tårar kom fram, känslorna satt verkligen utanpå mig just nu!
Tittade in under täcket och såg på mitt vänstra ben, inget blod, ingen svullnad, bara två tejpade remsor på sidan och rumpan. Ingen smärta alls. Men kände att benet va lite bedövat.
Var hungrig och fick en fantastisk god soppa & pannkakor som jag ”slängde” i mig med god aptit. Restaurang mat, släng dig i väggen, har alltid hört att maten är ”skit” på sjukhusen, men absolut inte här på Sophiahemmet i alla fall! Tur för mig.
Började bli trött och känna av smärtan efter operationen, så det var dags för mig att vila och kramas Hej Då👏 med mina besökare.
Redan imorgon fm skulle jag få åka hem om allt funkar med mig som det ska, med toalettbesök, att kunna ta mig ur sängen själv och klara av att promenera med kryckorna.
Sov en stund efter smärtstillande piller. När jag vaknade blev det kvälls fika, god macka med juice och the, samt en lista att fylla i vad jag önskade till frukost imorgon bitti!
Woow säger jag, vilken service, är som att bo på ett fint hotel.
Under natten fick jag ta mig till toan med en ”gåstol” som jag ”hängde” mig på, fick inte gå själv utan ringde på nattpersonalen som hjälpte till.
Efter toabesöket skulle blåsan kollas med ultraljud, viktigt att jag klarade av att ”tömma” den själv. På mitt 3:e försök under natten, lyckades jag👏
Blev ett par ”ringningar” efter mer smärtstillande under natten, men det viktigaste av allt är att den onda gamla smärtan är HELT BORTA..
Vaknade jättepigg på morgonen och in kom min beställda frukost, så gott. Satt upp i sängen och åt, funkade jättebra. Ingen smärta och nu var det dags att prova kryckorna till toan!
YEES, jag klarade detta galant, lite skakigt och vinglig men det funkade! Då kommer jag att få åka hem👏
Men först en date för övningar med sjukgymnasten, har redan börjat med mina övningar i ”sängen”…
Innan övningar är det ”påklädning” hmm kan bli lite svårt, jag måste ju undvika 90 graders vinkel fram i höften. Men helt okey att böja benet och lyfta upp det bakom ryggen men vara försiktig med alla vridningar.
Blir svårast med strumpan på vänster fot, men det funkade halvvägs, sen fick jag be om hjälp. Stödstrumpor är ju inte det enklaste att ta på sig ens i friskt tillstånd
Byxor krånglas på med hjälp av den andra foten och efter lite ”knixande” slapp jag att gå med rumpan bar!!
Sjukgymnasten visade mig några nya övningar som ska rehabas hemma. Fick även prova på att gå i trappor, funkade kalas, hade ju redan innan operationen gått med kryckor pga min helt trasiga, värkande höft. Fått in tekniken riktigt bra.
Så jag blev ”godkänd” för hemgång. Det blir utskrivning redan kl 11.00, shit så snabbt, bara in & ut …
Men jag var redo och Min Bästa PJ💖skulle komma runt 12-13, för att plocka upp mig för att åka vidare till ”svärmor” i Halstahammar för min re. Inga energiknippen som mitt Älskade barnbarn Wilma just nu.
Fick behålla rummet och sängen tills min ”skjuts” kom, personalen erbjöd mig tom lunch om jag ville ha, ännu en gång, vilken service!
Min Bästa PJ💖 kom, jag tog min rygga på ryggen och kryckorna i full fart, nästan, ut till bilen. Hmm det var lite svårt att utan smärta komma in och sätta mig i bilen, men det gick.
Backa in rumpan till min lilla kudde som sätter mig i ”rätt” höjd för min höft, liggande ryggstöd och stolen så långt bak som det någonsin går.
Nu är Vi på väg, jag är ”ute” och rakt in i min rehab för ett helt nytt härligt liv utan smärta!
Det är helt otroligt och snart är jag ute på banan igen både med min träning och för att kunna fortsätta Vår fantastiska resa jorden runt med Min Bästa PJ💖. Here I come 💃🥂
Tusen TACK för en otrolig service och massor av kramar till den fantastiska personalen som finns på Capio Artro Clinic, Sophiahemmet 🙏 Ni har verkligen gjort min dag och mitt liv!
Ingen smärta kvar, inget morfin eller olika värktabletter behövs, jag kan sova en hel natt. Sitter inte och vrider mig av smärta, när jag äter eller fikar.
Fattar Ni hur denna höftplastik verkligen har gett mig mitt liv åter?!
Kommer fortfarande ihåg ”smärtan” i min gamla trasiga höft😳 varje steg var som ett skarpt knivhugg.
Grät av smärta regelbundet i min ensamhet, då jag ”gömde” mig och inte orkade träffa någon alls.
Kunde inte gå på bio, klarade inte av att sitta ner en hel film. Gick aldrig på restaurang, då jag bara satt och vred på mig och det kändes som om jag hade fått influensan.
Detta funkade endast om jag hade stoppat i mig ”mängder” av olika slags piller 💊….
Svårt att förklara för ”andra” som inte lever med värk för jämnan.
Kommer ihåg när jag kunde vakna mitt i natten i riktig ”feberfrossa”. Hade mina ”piller” bredvid sängen, bara att sträcka ut armen och ta, men jag orkade inte ens göra det…
Alla ”jobbiga” besök hos olika läkare, som aldrig fattade hur ont jag hade. Tjatet om att få rätt hjälp och att på riktigt få ”be” om smärtstillande!!
Ibland kände jag en sån total ledsen hopplöshet, att jag verkligen inte orkade längre…
Men eftersom jag är en ”krigare” så gav jag aldrig upp. Jag kämpade på varenda dag och till slut hittade jag helt rätt i ”läkar vimlet” 👀
Även om jag till slut fick avbryta Vår drömresa, Jorden Runt, för att få rätt hjälp, så är jag nöjd, för nu kommer jag och Min Bästa PJ💖 snart att kunna ge oss ut i världen igen.
Med en helt ny ”partner” till PJ💖som är nyrenoverad, pigg & glad.
Så ännu en gång: TUSEN TACK till:
Husläkarna i Österåker Läkare: Agneta Nordahl Karlsson
STOCKHOLM NORR FYSIO & GYM Fysioterapeut: Tommy Hansson
Capio Artro Clinic Sophiahemmet, Ortoped: Lars Korsnes
Men här kommer lite tankar och funderingar som jag hade innan!
Åkersberga
Ja, så fort solen tittar in här hos mig, då lever jag upp igen, min kropp bara skriker äntligen. Efter dagar av mörker och fuktiga, kalla mornar, så tittar solen fram igen.
Sovit så himla dåligt i några nätter nu, dels beroende på smärtan i höften som är helt outhärdlig just nu, i väntan på operation, dels beroende på att Månen är ”full”. Jag påverkas jättemycket av månen.
Hela jag känner av kraften som strålar ut från en stor & vacker fullmåne. Sover oroligt och känner att kroppen hamnar i ett ”sressat” läge som inte är helt okey för mig.
Körde med mina härliga seniorer igår på Klubben Nordic Wellness Lidingö, och fick ny härlig energi att suga åt mig. Det är så fantastiskt att både kunna ge och ta emot energi av andra människor.
Jag kommer aldrig mer i Mitt Liv att umgås med människor som bara tar av min energi.
Det gör att Min egna kraft bara försvinner ut i intet, no more…
Så denna sista tid – ha ha det låter illa – innan operationen ska jag bara vara i Mig själv och umgås med människor som har en massa energi som fördelas lika mellan oss.
Bara göra sådant som jag själv gillar och vill göra. Behöver lugna både Mitt sinne och Min kropp innan höftledsoperationen, behöver varva ner kroppen så att den inte ligger i stressläge hela tiden …
Mommo – Är Du vaken nu ?
I morse kom en underbar liten tjej in i mitt rum och sa: -God morgon Mormor! Det får mitt hjärta att smälta och trots att jag är hur trött som helst, så får jag kraft av hennes energi för att ta mig upp ur sängen med ett mycket gott humör.
Promenaden till förskolan dansades fram på snabba små ben. Hon skulle snabbt till ”sina barn” för att leka och pyssla hela dagen. Direkt då Vi kom fram så hördes små fötter snabbt närma sig. Det var alla kompisar som skulle hälsa och kramas. Barn e så himla enkla och naturliga, när och varför försvinner det oftast på vägen upp i vuxenlivet?
3 glada ansikten med Mormors Älskade Wilma i mitten, vinkade avsked till Mig genom fönstret, jag hörde att Wilma bestämt sa till sina vänner : -Det är Min Mormor..
Detta värmer i Mitt hjärta, att se hennes glada ansikte tillsammans med sina vänner på förskolan. Inget skrik och inga tårar utan en härlig liten människa som trivs på sin ”skola”med alla sina ”barn”💜
Mormors Wilma💖
Fortsätter på mina egna ”stöppliga” ben, med lite dans svaj på vägen hem med solen i ansiktet, drar in den friska luften i mina lungor och känner att Livet är allt bra ändå…
Följ med mig på min resa till att äntligen få en ny ”fin” höftled!
Gå även in på bloggen här och läs om Min höftplastik resa från Del 1 till Del 5, från start till mål, där jag är nu och har kommit ut som en helt ny och fungerande människa igen!
Följ mig och Min Bästa PJ💖 på vår resa ute i vida världen här på bloggen och på Youtube.
Finns även träningspass att göra på min Youtube kanal, under namnet: ankanwildandcrazy
Min bok finns att köpa här på bloggen🙏
Min Bästa PJ💖 kan du följa på Youtube, fb och insta, samt Idonothaveaboss
Vi har även barnböcker, just nu endast på engelska, om Frallan Tekla, men det finns även ”små” berättelser på svenska att läsa på bloggen här: Tekla
Har även en sida med stickat & virkat som heter ankanomorsan, är just nu i ”startgroparna” 😀
Nu var det äntligen dags, en ny fin höftled ska ”in” och bytas ut mot den ”gamla” trasiga. Yes äntligen!
På vägen ner till operationen blev det nervösa ”pirret” i magen konstigt nog mindre och jag blev lugnare!
En sköterska som heter Annelie tog hand om mig på ett lugnt och säkert sätt, hon gjorde verkligen så att jag känner mig väldigt trygg. Det bästa och mysigaste var när hon stoppade om mig med ett varmt härligt täcke.
Många frågor ställdes och en hel del förberedelser gjordes. Men allt känns så bra, så nu väntade jag bara på min läkare Lars Korsnes som skulle operera mig.
Han kom och förberedde mig på vad som skall hända, klappade mig på axeln och sa att allt kommer bli bra!
Min Bästa PJ💖 önskade mig lycka till med mycket kärlek och jag var nu helt ensam inför det som kommer.
Min Bästa PJ💖
Rullades in i operations salen och hälsade på ett helt gäng som skulle ta hand om mig under operationen.
Det var så härligt lugnande att höra på deras lugna ”tjatter” & skratt sinsemellan, det var så naturligt för dom, de var avslappnade och glada.
Det smittade verkligen av sig på mig, ju mer dom blandade in mig i detta behagliga ”tjatter” ju mer kände jag mig i centrum. Blev mer & mer förberedd för operationen.
Flyttades över till en ”mindre” bänk, lades på sidan och skulle spännas fast i någon form av ”ställning” runt höften. Viktigt att ligga stilla då det skall sågas och fixas en hel del.
Det var en väldigt jobbig, svår och smärtsam ställning för mig, med min gamla trasiga höft. Men till slut låg jag rätt och kunde ”spännas” fast.
Kände paniken komma när jag ”skruvades” fast, men personalen är fantastisk duktig på att lugna mig, med sina härligt trygga röster.
Tänkte bara en kort sekund på att min sjukhusrock faktiskt åkte isär, så att jag låg där med ”rumban bar”.
Inte min rumpa…
Men proffsigheten i hela teamet och deras fokus på förberedelserna inför operationen, gjorde att jag kände mig trygg och absolut inte utlämnad.
”Skruvandet” höll fortfarande på och jag tycker att det är obehagligt att känna mig mer & mer ”fastbunden”.
Så nu kom ”masken” fram som jag ska andas lugnt i, ut & in, vilket jag misslyckades totalt med. Hjälp…
PANIK
Jag försökte slita bort masken, fick ingen luft och shit va obehagligt, jag kunde inte andas alls, fick ingen luft.
Men då togs masken bort, lugnande ord och en varm trygg hand på min axel, sen ord som berättade att vi kör med en liten öppning på masken, och en ökning av sömnmedlet ….
Jag somnade in och sen var jag bara vaken igen, allt var klart och allt hade gått jättebra! What…
Idag är det dags, äntligen, för Min efterlängtade höftplastik operation!
Vaknade tidigt med ett ”oroligt” pirr i magen, som älskade Wilma snabbt tog bort, när hon öppnade dörren, tittade in och viskade : – E Du vaken ”mommo”?
Blev en varm go kram som smälter mitt hjärta och fyller på det med en ren & ärlig kärlek, ger mig även stor ny kraft inför operationen!
Haltade fram på kryckor i smärta och lite nervös förvirring, till bussen för en färd till Sophiahemmet och inskrivning på Capio Artro Clinic.
Sophiahemmet
Kom fram i god tid, men det känns bra och då hinner jag ”andas” och duscha i lugn och ro!
Det bästa med allt är att jag blir så väl omhändertagen. Redan när jag anmäler mig i receptionen, kommer lugnet över mig då bemötandet är så himla proffsigt och ”glatt”!
Blir direkt visad till ”mitt rum” där jag kommer att ”bo” ett dygn bara, om allt går som det ska…
Duschen med Descutan gör kroppen ännu torrare och ”sprit luktande” än efter tvätten igår, men är viktig!!
Infektion är det sista jag vill ha in i höften efter min operation. Har ju redan fått flytta fram operationen en gång pga av infektion och dåliga värden, det vill jag absolut inte igen.
Min tå skadades “illa” i Thailand, vilket slutade med en borttagen nagel och ”nästan” blodförgiftning.
Den har tyvärr strulat med att bli infekterad lite till & från och senast för 1v ”slog” jag upp den igen. Har varit så stressad för att den INTE ska hinna läka ihop igen innan min ombokade operation…
Men nu är jag här, nyduschad,”sprit” luktande och i nytt gott ”mood” verkligen helt laddad.
Är så skönt att kunna plocka in mina saker i skåpet, fixa till och göra det bekvämt, liksom ”boa” in mig innan det är dags. Lugnande och tryggt!!
Sköterskan är helt fantastisk, förklarar och berättar om vad som kommer att hända from nu.
Dropp sätts in, vilket jag verkligen ”hatar” och har panik inför, men jag låg redan ner och hon hittade min Ven på första försöket, pust…
Nu var det bara att ligga ”in bed” & vänta, var så glad att Min Bästa PJ💖 är här oss mig, känner mig lite ensam och övergiven i allt detta!
Behöver ha en hand att hålla i, är lite ”gråtmild” och känslosam, tack för ditt stöd och sällskap Min PJ💖
Väntan på operationen kröp sakta fram och jag blev mer & mer nervös.
Det blev faktiskt en liten ”film” där jag berättar mina önskemål, om det var så att jag kanske INTE skulle vakna igen ….
Fick en liten burk med ”roliga” piller som gjorde att jag nog svamlade en hel del, för jag såg att leendet blev ”större” hos Min sambo, tyckte även att jag såg lite ögonbryn ”höjjas”….
Mommos älskade Wilma💖
Saknade mina älskade ”ungar” så mycket och Wilmas härliga bus…
Min dotter Klara & jag💖 titta in på Klara & Jespers WeddingMin dotter Hanna & Jag ❤️
Telefonen gick varm med alla fina härliga lyckönskningar på min insta, fb & här på bloggen. Tusen tack 💜
Det knackade på dörren, in kom sköterskan och berättade att nu var det dags, ner till operation, mitt hjärta slog i 190, jag tog ett djupt andetag, nu är det äntligen dags….
Jag är laddad …
Om själva operationen blir det i nästa Del 5 av min höftplastik!
Idag sken solen varm och vacker, det är även bart och torrt på marken.
Så nu ska det äntligen bli av, min första längre promenad utomhus efter operationen. Härligt, har ju längtat så mycket efter den!
Min älskade fralla Tekla anpassade sina steg efter min takt. Hon är fortfarande väldigt fundersam över vad som har hänt med matte…
Det är helt underbart att vara ute, få frisk luft att andas in samtidigt som ansiktet får sol & värme att njuta av!
Kryckorna fick bra fart, då jag har fått in tekniken riktigt bra. Mitt steg har fått tillbaka sin fulla längd igen, där har smärtan före operationen kortat ner steget med ett par dm!
Lyckan att nu kunna gå utan smärta går inte att beskriva, det är en så helt otroligt fantastisk känsla att jag vill hoppa och studsa fram…
Ha ha jag vet, det funkar inte riktigt så där direkt efter höftplastiken, men att ha den känslan i kroppen igen, det hade jag glömt bort.
Att leva i ständig smärta, vakna på natten så fort du ändrar ställning, att inte orka gå ut eller att träffa mina vänner. Bita ihop tänderna så hårt att det blir flisor i munnen….
Nu är detta bara ett minne …
Jag kommer tom att kunna gå på bio igen, kunna sitta ner en hel film utan att vrida mig i smärta och få gå ut..
Drömmer jag fortfarande eller?
Nä, detta är sant, jag tjatar igen & igen, JAG HAR VERKLIGEN FÅTT MITT LIV TILLBAKA !!!
Tårarna rinner, av lycka, utefter mina kinder, Tekla kommer fram till matte och undrar ännu en gång hur står det egentligen till med Matte??
Nu är det nära och jag var nu äntligen helt frisk för att kunna genomföra Min Höftplastik operation som planerat, 16 Jan.
Oron inför Min operation kröp nu sakta fram ju närmare datumet jag kom. Tankar och en del funderingar snurrade runt i min skalle både dag & natt.
Träffade många ”redan” opererade medlemmar på mina klasser, på klubben Nordic Wellness Lidingö och Larsberg. Alla var så nöjda och väldigt positiva, ingen ångrade sig.
Så jag lugnade ner mig och såg fram emot informationsmötet på Capio Artro Clinic, Sophiahemmet.
Det var många människor där, i alla åldrar, både för en knäoperation eller för en höftoperation. Några var tom där för sin ”andra” operation.
Mötet var jag både förväntansfull och nyfiken på, såg fram emot att få veta lite mer om hur allt runt en höftplastik skulle gå till mm.
Tyvärr bestod mötet av många ”andra gångs patienter” de som redan har gjort en knä eller en höft operation förut.
Så sjukgymnastens information kom lite i bakgrunden för alla ”historier” och ”erfarenheter” som skulle berättas av de mer ”rutinerade” patienterna.
Jag ville inte höra om nån som hade brutit lårbenet efter operationen men att ”kulan” faktiskt höll mm.
För mig är det viktigt med fakta och info om vad som händer både före, under och efter operationen. Men det kom trots allt ut en hel del viktig information som jag ”sög” åt mig.
Ny operationstid blev bokad till den 16 januari, då tyvärr operationen den 11 december, blev inställd pga en infektion, dåliga värden och en akut njursvikt. Längtar såå dit!
Penicillin kuren bråkade mycket med min mage, men den åts upp, flera nya prover togs, infektionen var nu äntligen helt borta..
Järnrik kost köptes hem i ”mängder” och lagades till, jag började själv att känna mig som en hel ”grönsak”…
Hälsokost butiken besöktes, blutsaft, järntabletter och en hel del andra olika vitaminer inköptes.
Sen var det bara att lugnt vänta och hoppas på att kroppen skulle bättra på sig och bli helt frisk igen.
Varenda dag upplevdes som en lång väntan in i ”evigheten” .,,
Det som gjorde Min långa väntan uthärdligt och höll koll på ”tidens” avstånd, var mina helt fantastiska medlemmar på klubbarna, Nordic Wellness Lidingö/Larsberg.
#nordicwellneslidingo
Där jag körde några klasser & lite lagom träning, men endast på Mina och höftens vilkor.
#nordicwellnesslidingo
Ni gjorde att Min väntan blev kort & att tiden verkligen”rullade” på så otroligt snabbt.
Mormors Älskade Lilla Wilma💖 & Min Bus Fralla Tekla💩 höll mig vid gott mod, när sömnen nu bara blev kortare & kortare. Nu sov jag i snitt bara 3 tim/dygn, inte bra.,.
Mormors Älskade Wilma💖
Värken var helt outhärdlig och mitt humör jävlades med alla runt mig.
Jag längtade varje dag till operation, fällde många tårar och hade en hel del ”svarta” tankar ….
Dagen för Informationsmötet inför Min höftplastik kom och först då fick jag tillbaka ”hoppet” på att nu ska verkligen operationen bli av.
Ses igen om detta möte i Min blogg Del 3 Min Höftplastik – Operation.
Nu är det 5 dagar sedan jag gjorde Min höftplastik på Capio Artro Clinic, Sophiahemmet i Stocholm.
Sophiahemmet
Läkaren som skulle operera mig heter Lars Korsnes, Ortoped och Specialist i ortopedisk kirurgi.
Det var han som så himla snabbt såg till att Min operation skulle bli av.
Den 11dec var det första datumet för operation, som tyvärr blev inställt pga att min ”dåliga” kropp stängde ner, hade dåliga blodvärden, lite njursvikt och nån infektion.
Hela resan gick väldigt fort från start till mål, vilket jag är oerhört tacksam för, då jag kämpat med svår smärta i min vänstra höft i många många år.
Trodde själv att jag hade tränat för hårt, kanske hade jag skadat mig eller fått en inflammation i lårmuskeln eller höftböjaren, en annan läkare trodde detsamma…
Efter ca 9 månader ute i Världen, så sa Min Bästa PJ💖 : –ANNIKA, NU räcker det, vi måste åka hem och fixa ihop dig!! Det funkar inte längre.
Min Bästa PJ💖
Då hade jag en sån fruktansvärd smärta, ca 4 mån tillbaka, kunde inte ens ta mig ur sängen vissa dagar.
Resan gick tillbaka till Sverige, vårt äventyr med att resa Jorden Runt, fick avbrytas, jag var helt ”förstörd”, minns nästan ingenting av resan hem från USA, där Vi befann oss..,
New York
Väl i Sverige igen, så tog det totalt bara 1v, från första besöket hos: Husläkarna i Margretelund, Läkare: Agneta Nordahl Karlsson
Varje dag blir bättre & bättre. Lite illamående, men det är för att jag ser såret och det är sytt, gillar inte det…
Är väldigt fjantig när det gäller mig själv och mina skador. Svimfärdig & illamående när jag ska ta prover i armen eller som just nu då jag bara tänker på när jag ska ta stygnen….
När det gäller andra, då kan jag se blod och hjälpa till med de flesta olika skador! Då är jag minsann en riktig tuffing!! Men inte här…
Jag känner mig nu starkare för varje dag som går. Är inte alls längre så ”feg” med att belasta den opererade höften. Den håller verkligen.
Har ju inte kunnat lita på vänster höften sen ett halvår tillbaka. Tom ramlat omkull ibland, varje lyft av knät gav ett ”hugg” och en otrolig smärta. Livet var inte speciellt kul!
Nu direkt efter operationen, så har jag verkligen på riktigt fått tillbaka hela mitt liv igen. Det är otroligt…
Jag litar på mitt steg igen, vet och känner att höften håller, den är stark, gör inte ont och ”knäpper” absolut ingenting i någon övning.
Längtar hit igen..
Det är ”bara” operationsåret som känns när jag gör mina övningar, det ”bränner” till lite i skinkan.
Men den smärtan är ingenting om jag jämför med förut. Och det bästa är ju att den smärtan är övergående.
Så tacksam för att jag äntligen fick rätt & otroligt proffsig hjälp till slut, träffade rätt läkare och kom till rätt vårdinrättningar för att få rätt vård.
Tack till Er alla ännu en gång🙏💖Ni är helt fantastiska allihopa!
Husläkarna i Österåker och Läkare Agneta Nordahl Karlsson som tog min smärta på fullaste allvar.
STOCKHOLM NORR FYSIO & GYM och fysioterapeut Tommy Hansson som insåg att en operation behövs.
Capio Artro Clinic på Sophiahemmet, och ortoped Lars Korsnes som gav mig den viktigaste frågan på hela denna resan: -Vad vill du själv göra för att bli bra? Den lugna rösten han hade i den frågan gjorde att jag nu vågade svara: -En operation tack!
My good, en sån resa i expressfart på #capioartroclinic #sophiahemmet så smidigt och snabbt från start & in i mål med en helt ny stark höftled.
Sophiahemmet
Så tacksam att jag hamnade just här. Proffsigt och precis allt flöt bara på. Underbar personal på alla nivåer som tog hand om mig, verkligen!!
”Dagen efter”
”Pigg som en mört” är jag nu efter en väldigt lång tid med svår smärta. 💊
Nu har den lättat och jag är som ny, så nu är det hemgång efter röntgen, träffen med läkaren och att få hem övningar för rehab av fysioterapeut.
Känns som om jag e väldigt laddad nu, gäller att varva ner och komma ihåg att jag måste vila mycket oxo!
Behöver detta här🇸🇾
Lugnet har nu övertagit stressen på riktigt. Operationen är gjord, gick bra och nu gäller återhämtning 🙏
Längtar tillbaka till mina cykelklasser på #nordicWellness
Ni kommer snart att kunna följa hela min resa på Youtube, både före & efter operationen om känslor, en hel del tankar, hård träning, lite tårar och många skratt, jag lovar😳😂😃
Nu är det äntligen gjort och avklarat. Så himla skönt att ”väntan” är över, på riktigt, jag är såå glad & lycklig,
Operationen har gått bra och allt känns så mycket bättre, verkligen 🙏
Var så nervös & ”stissig” imorse att tom min allra bästa vän & älskade fralladog #supertubentekla undrade vad som var på gång…
Helt klart imponerad av maten som serverades till en helt vrålhungrig Annika Ankan🐥 in bed 👀
Sen blev det kaffe med macka, kände mig riktigt ”sexig” i mina helt nya fina och ”lite” raffiga stayups, eller?
Hmm, sen kom faktiskt det bästa av allt -en fin & söt liten vinkaraff med mycket god smak av kall äpplejuice-.
Thii hii hii för vin behöver jag inte, känner mig fortfarande lite väl ”snurrig” på mina ”happypills”😌
Proffsigt bemötande och underbar personal, ett stort TACK till Lars Korsnes som opererade mig & alla ”syrror” m fl runt omkring mig, på #sophiahemmet #capioartroclinic!
Jag kan absolut inte få bättre vård än den Ni servar mig med här & nu, kämpa på – Jag vet att det är mer än ”tufft” för Er alla inom vården!
Fortsättning följer och jag är otroligt nöjd och lugn igen, har återkommit till Mitt Bättre Liv igen !!
Tekla the best bulldog ever, är en riktig sjusovare, hon kan sova till lunchtid utan att behöva gå ut och kissa eller ”poopa”. BRA om man är en sån tröttmössa som jag är just nu.
Så fort jag rör lite på mig kollar hon upp med en blick som bestämt säger :
– NO NO inte ännu, jag vill sova lite till Matte, Tack för det!!
Naturligtvis så får hon sova vidare, jag kan ju jobba i sängen. Så det är så det får bli, Tekla ”snusar” nu så gott i sängen och mina tangenter på datorn knappar i takt: ett två tre.
Det är väldigt mysigt att ha en varm och go liten dogg som ligger vid mina fötter och värmer mig när jag jobbar. Snusandet och snarkandet gör mig lugn och avstressad, låter helt underbart. Alla borde ha en liten hund på sin arbetsplats. Det blir harmoni i hela mig vid hennes närvaro.
Sjukhus, ålderdomshem m fl borde ha tillgång till husdjur lite då & då, det skulle förbättra tillståndet hos de flesta människor jag lovar. Vet att det faktiskt finns på vissa ställen.
Även små barn borde på nåt sätt bli introducerade till att få umgås med djur, lära sig att ge och få kärlek, respekt och hänsyn. Min Supertuben Tekla älskar barn, de har ofta något gott att äta på sig…
Hon är även väldigt bestämt med att när hon får nog av ”kärlek” så går hon till sin korg och lägger sig. Där får hon vara i fred, det är hennes ”fristad” och det är väldigt viktigt att alla runt henne vet detta.
När hon äntligen vaknat så skall det ”gosas” och sen blir det mat. Ibland äter hon direkt men ofta så nosar hon och flyttar runt matskålen lite innan den ska tuggas och ätas upp.
Promenad blir det efter maten, men nuförtiden är dessa ”walkings” väldigt korta, då hon är gammal (11 år) och inte orkar gå så långt längre. Men vissa dagar blir det en längre promenad då hon känns lite piggare än andra dagar. Hon är lite som jag själv, väldigt väderberoende.
Men sen är det snabbt och direkt in för att sova igen, tills mat och sov klockan ringer igen. Hon påminner verkligen om Skalman i Bamse 😉
Det allra gosigaste med henne är när hon kryper in under täcket, så mysigt och varmt det blir då. Jag har alltid ”kalla fötter” som jag försiktigt smyger in under henne….
Japp, då var det fredag och helg igen, tiden rinner iväg snabbare än jag hinner blinka, men det är bara bra då jag vill att Min operationsdag skall komma närmare och närmare …
Så ikväll blir det fredagsmys igen med godis och annat gottis. Lika härligt varje fredag att se Älskade barnbarnet Wilma bli överlycklig över att det äntligen är fredagsmys igen.
Promenaden i ”Travolta moves”till affären för att köpa en påse med eget plockat godis är oslagbart att få se och uppleva.
Sen blir det någon film att mysa till ihop med oss alla i soffan med knastrande godisar mellan tänderna som färgar tungan röd & blå..
Så trevlig och mysig helg på Er alla därute. Jag njuter av att få vara med Min Bästa PJ💖 och min familj.
Vi kommer att ta det väldigt lugnt hela helgen + att det är ännu en dag närmare min operation….
Idag blev dagen som den bara blev, inget bestämt, inget planerat utan bara en härligt lugn & fin Lördag.
Jag gillar dessa dagar allra bäst, men det är så mycket svårare att ”bara vara” här i Sverige, än när vi är ”aroundtheworld” !
Det planeras och bokas in tider så mycket mera här. Är väl helt okey och jag fattar det men jag gillar det fria och att göra saker närsomhelst!
Ser framåt nu och funderar lite på vart det bär av efter min operation?!
Längtar efter spänningen, gillar att vara nyfiken och hitta nya mål och få uppleva en massa nytt här i Livet!
Planeringen är halva nöjet faktiskt. Även om vi aldrig planerar hela vägen, utan kommer att lägga in en hel del avstickare, så älskar jag detta.
Så nu är tankarna kastade runt i min vilda torktumlare i skallen, vad som kommer ut är ännu inte riktigt klart.
Nåt som är helt klart är att mina klasser på Nordic Wellness imorgon är helt fullbokade och med en riktigt lång väntelista!
Love you 💖 Mina helt underbara medlemmar, Ni ger mig den energi tillbaka som jag så väl behöver just nu, i min smärta och i min väntan på att få återfalla in i den framtid Jag önskar Mig mest av allt!!
Imorgon kör Vi, jag ger mig aldrig utan kör så det ryker, en ny höft ska in, så det är lika bra att köra skiten ur det som är kvar av den gamla…
Lev livet, kör på och lev lyckligt in i en framtid som Du påverkar själv🙏
Det kändes bra att få info om allt gällande operationen, både före, under och efter.
Fick även träffa andra ”sjuklingar” som redan gjort en höft eller en knä operation. De skulle nu gå igenom en operation på höft eller knä nr 2…
Fanns 2 olika varianter av resultat gällande dessa ”rutinerade” och erfarna patienter. Jag valde att lyssna på de som bara var positiva.
Men insåg väldigt snabbt att mycket av hur resultatet blir i slutändan, beror bara på dig själv och hur mycket du gör för att återkomma ”till livet” igen.
Sjukgymnasten pratade på och kommer att bli ett ”pain in the ass” om jag inte rör på mig tillräckligt.
Vilket jag inte alls behöver oroa mig över, snarare är risken väldigt stor att jag går för fort fram, när jag nu äntligen blir av med smärtan.
Är faktiskt inte längre orolig för vad som sker under operationen, det känns säkert och tryggt.
Gäller att hålla sig ifrån infektioner mm fram till den 16e Januari!!!
Samt hoppas att mina ”dåliga” blodvärden och njurar mår bättre!
För nu vill jag inte vänta längre, smärtan blir värre & värre och jag blir surare, tröttare och otåligare.
Vill ut ur min ”smärtbubbla” och ut i världen på äventyr igen, måste iväg!
Saknar det otroligt mycket just nu, då det är exakt 1 år sedan Vi, jag & Min Bästa PJ💖, packade väskan och lämnade Sverige för ett annat liv.
Känns både lite skrämmande och osäkert som fantastiskt och mycket spännande. Ett helt nytt år som ingen egentligen riktigt vet vad det innebär hela vägen ut..
Styra åt rätt håll och framförallt att styra åt Mitt håll, kommer att blir väldigt viktigt detta 2020, det kan jag i alla fall lova både Er och Mig själv.
Min hälsa kommer långt fram i listan på saker som jag måste ta på riktigt allvar. Stressen och oron över saker som inte har hänt ännu, kanske kommer det heller aldrig att ens hända, tänker jag absolut inte lägga någon som helst fokus på.
Skall njuta av varenda sekund som rullar på in i detta nya härliga år som just har startat. Lyssna på Mitt hjärta och våga säga Nej mer än vanligt om det krävs.
Uppskatta det jag kan och gör samt våga stanna upp och trycka på STOP knappen när det blir för mycket eller när roliga saker börjar att kännas ”boooring”!!!
Året som gick har varit helt fantastiskt med tusentals spännande och härliga saker som hände. Både inom familjen och nya upptäckter ute i Världen med Min sambo.
Min Bästa PJ💖 och jag har upptäckt saker om varann som Vi inte visste innan, men framförallt så har Vi verkligen växt ihop till ett riktigt bra Team under året som gick.
Negativa saker händer under livets gång, men jag tycker att det var lite väl mycket orättvisa saker som hände med Mig och Min hälsa. Nu hoppas jag verkligen på att ett mycket friskare och mindre smärtsamt år ligger framför Mig.
Men ska minnas att Jag har lärt Mig mycket nytt på den vägen oxo, både om Mig själv och hur allt runt en sjukdom fungerar ute i den stora vida världen där ute.
Jag har insett att saker som var ”stora” och ”svåra” för Mig i Livet förut, egentligen bara är en ”liten piss i havet” nuförtiden. Mina värderingar och många av Mina tankar har verkligen förändrats och jag har blivit så mycket mera ”shill” här i det underbara Livet.
Lever numera fullständigt i nuet och accepterar så mycket lättare allt det som bara händer.
Hoppas att Ni som följer Mig har Era egna härliga tankar och önskemål i Livet mot 2020.
Jag önskar Er all lycka och ger Er styrka för att kunna våga och vilja förändra 2020 till Ditt egna 2020.
Ta hand om Er och kom ihåg att Vi lever bara en gång, trots att nya år kommer & går ,,,
Jag har byggt höga & starka murar under många många år, de är svåra att klättra över eller att försöka riva ner.
Klättrar sakta men säkert över lite då & då, men det skadar mig lika ofta som det snabbt försöker läka.
Mina Älskade ungar frågar ibland om hur det var när de var små, vad Vi gjorde eller vad Vi INTE gjorde.
Enkla frågor kanske, men för Mig är många av dessa frågor svåra och jobbiga att få leta fram svaren på.
Ska svaren ”lindas” in?
Ska svaren hittas på?
Eller ska svaren bara sägas rakt ut som verkligheten just då var?
Erkänna att Mitt minne har valt att glömma bort större delar av deras uppväxt. Förträngt en hel del och att jag absolut inte vill eller har någon lust att plocka fram detta igen.
Är jag en dålig mamma då?
Ja, jag får dåligt samvete och en hel del massa ångest när frågorna börjar komma. Det kryper i hela Min kropp.
Vill bara glömma och kanske förlåta, men har lagt av helt med att försöka förstå vad som egentligen hände..
Klart att inte hela deras barndom va ”skit”, NEJ! Absolut inte, det fanns många härligt lyckliga dagar att få minnas med många glada skratt, spännande äventyr och stor kärlek!
Men den allra största känslan som kommer upp vid detta prat & dessa frågor som då kommer så tungt över mig är :
Jag kände mig ofta så himla ensam och övergiven, rädd och osäker.
Dessa känslor är inget Jag önskar någon i hela världen, och detta vill jag absolut inte föra vidare till Mina Älskade ungar.
Det är undanstoppat, glömt och accepterat för länge sen, men då & då kommer allt upp till ytan igen, genom Era frågor som kräver svar.
Varför är det så svårt att bara vara ärlig och ge svar på tal ??
Jo, för att jag byggde mina murar, beror bara på Mig själv, jag skäms över att jag inte ”orkade”, vågade eller helt enkelt inte klarade av att ta Mig ut på egen hand. Ut i friheten igen!
Mina murar byggdes sakta och långsamt upp, sten för sten, stärktes upp om & om igen. De växte, blev större & starkare och blev till slut mitt enda försvar. Där bakom fick jag min efterlängtade trygghet och min säkerhet! Jag behövde dom …
Det var lättare att bara stänga av det som hände runt oss hela tiden. Det blev enkelt att bara acceptera och låtsas som om allt var helt okey. Låtsas att Vi hade det som alla andra ”där ute” runt omkring oss!!
Fortsätter att svara på det Jag kan och vill minnas, men Jag tänker absolut inte plocka fram nåt som är gömt och glömt där inne i Min skalle, aldrig i livet…
Detta har Jag ju under så lång tid kämpat med att komma över, har accepterat och till viss del förstått varför Jag gjorde som jag gjorde i den situationen!!
Hade Jag kunnat göra allt helt annorlunda ?
Svar: -Ja, men just då gjorde Jag det som funkade då, det kändes rätt och bra just där & då, så det så..
Lever mycket på att se hur bra Ni har det idag, Ni har funnit Er egna väg att vandra på. Kärleken har Ni träffat och Ni är mycket mer öppna och ”tuffa” än Jag någonsin var.
Stolt Mamma och Mormor är Jag idag. Njuter med Er på Livets stig.
Självklar har Ni ibland oxo en hel del murar att ta Er över, men Ni gör det galant och Ni har hjälp av andra.
Ni står inte ensamma, Ni har alltid Mig och många andra!
Vet att jag har blivit starkare och ”tuffare” med åren. Det gör att Jag kan riva ner mina murar ibland.
Men det Jag är mest stolt över är att Jag har klarat av att klättra över så många! Är nu ute på ”andra sidan” utan att behöva berätta & plocka fram allt igen. Det behövs inte!
Det är så fantastiskt att Jag idag inte är helt ensam längre. Så underbart!
Min Bästa Pj 💖
Numera kommer det alltid en stege eller ett rep som möter och hjälper mig jätte enkelt över till tryggheten.
Igår blev det ingen blogg, var så himla för trött, så jag låg i sängen hela dagen & slappade hemma hos Min Bästa PJ💖s Mam.
Kände mig jätteseg & jättetrött, då kändes det som en bra idé.
Lyssnade på en spännande deckare, ljudbok av Emelie Schepp, ”Märkta för livet”, mycket bra och får mig att koppla av ordentligt.
Tagit upp mitt intresse att sticka igen, nu blir det både tröja och nya vantar till Min Äskade Lilla Wilma💖
Stackars lilla Wilma som ligger till sängs ”därhemma” och har fått scharlakansfeber och mår inte alls så bra, stackars liten …
Mörkt och väldigt dystert är det där utanför fönstret, så lusten att gå ut är lika med noll..
Så jag fortsätter att ”slappa” här och vila inomhus med gott samvete och väljer att inte gå ut i mörkret …
Vilket man tydligen absolut inte ska göra i detta lilla samhället heller.
Det har varit både mord, våldtäkt och en massa bråk här, så jag håller mig inomhus med gott samvete…
Jag tycker att det är för jävligt att det har blivit som det blivit här i Sverige, och tydligen så får det bara fortgå utan att våra politiker, polis mfl gör någonting överhuvudtaget!!
Jag skäms faktiskt väldigt mycket över hur det bara får fortgå….
Okey, jag gör det jag kan för att stoppa den här ”skiten”, kommer aldrig att acceptera det här.
Måste verkligen rösta på rätt parti nästa gång. Absolut inte bara rösta av ” gammal vana” utan tänka till och rösta rätt, så att allt detta som händer i vårt, mitt, samhälle upphör.
Hoppas att fler gör som jag, vågar ta ställning och göra något åt det!!
Idag fick Jag känna på den där ”rädslan” i kroppen igen, det var så längesedan sist.
Hade glömt hur den kändes och totalt glömt att denna känslan är en av de största anledningarna till att Jag inte längre stannar i Sverige på heltid.
Skulle gå och handla i morse här i Åkersberga, för att komma till affären så måste jag gå genom en tunnel. I slutet på tunneln såg jag ett ”huvgäng” (en grupp människor med uppdragna huvor över ansiktet & skallen). De gick till höger, upp mot sluttningen, så att jag inte längre kunde se dom.
Jag stannade till och fick den där ”osäkra & rädda” känslan i magen. Vände om och gick tillbaka på vägen jag kom ifrån. Väntade en stund, till slut kom det ett äldre par som skulle samma väg, så jag ”hängde” på, tillsammans gick Vi genom tunneln.
”Huvgänget” var borta …
VARFÖR blir jag RÄDD ????
Va, faaa.. är det som har hänt här i Sverige…
Vad är det som gör att Jag inte längre vågar gå ute när det är mörkt…
Vågar inte gå ensam, inte ens gå ensam ut med hunden under kvällstid…
Vänder så fort jag möter ett ”huvgäng” ensam…
Byter tunnelbanevagn direkt om jag sitter ensam kvar med bara ett gäng ”killar”…
Tittar mig om hela tiden och har telefonen på ”larm” när jag går ensam,,,
Låser dörren jättesnabbt när jag går in eller ut, går inte ut om det är någon utanför…
Ännu en gång : VAD ÄR DET SOM HÄNT HÄR EGENTLIGEN…
Jag är INTE rasist, men har en del synpunkter och har fått en rädsla för andra människor.
Så döm Mig inte, detta är faktiskt inte längre Okey, att Jag i mitt eget land ska behöva känna så här.
Har rest runt i världen, i många fattiga länder med massor av människor. Men inte ens mitt i natten, på ödsliga gator, har jag känt denna fruktansvärda rädsla för andra människor.
Inte ens på Bangla road, en jätte stor bargata i Thailand, så är jag rädd.
Där är det heller ingen person som ”går in i Mig” och knuffar eller bufflar sig fram, så jag ”flyger” iväg. Om det händer så kommer det snabbt ett: – I´m Sorry!!!
Tom ”falanger”, vi turister är trevligare mot varann när Vi är på semester utomlands…
POLIS- och AMBULANSpersonal blir ”anfallna” med stenar o dyl, samt stoppade för att nå fram till drabbade platser som behöver hjälp eller saker som måste avstyras & stoppas.
Det eldas upp bilar lite här och där i Sverige…
Demonstrationer ”urartar” och blir våldsamma.
Ord som Fitta, Hora, Jag ska knu…a din mamma hör numera till det vardagliga svenska språket.
Vi har tagit in så många ”ensamkommande barn”, att Vi inte ens klarar av att ta hand om alla, hmm många är äldre tonåringar eller unga män, finns det inga ”ensamkommande barn” av kvinnligt kön i andra länder ???
-Jag menar INTE att det är dessa ”ensamkommande barn” som är orsaken till alla händelser jag skrivit om här i mitt inlägg, fyy.. att jag ens känner att jag måste behöva förklara mig…
Så fort jag nämner något, så dras RASIST kortet fram…
Våra egna pensionärer har varken husrum eller råd att äta längre…
VA FAA… gör vår regering åt detta? INGENTING …
På Min resa ute i världen får Jag numera ofta frågan om: – Vad det är som händer i Sverige? Detta känns verkligen inte bra, det är pinsamt och ofattbart…
Fy faaaa.. jag blir så arg och ledsen, allt detta kom över mig nu, bara för att jag inte ens ”vågade” eller klarade av att gå till affären, ensam…
Men jag lugnar ner Mig direkt här & nu, för INGEN ska få Mig att må så här!!
Ni behöver aldrig mer fråga Mig VARFÖR jag har lämnat mitt födelseland, för att resa runt i Världen.
Just idag längtar Jag bara bort………………
Jag vill bara ha kärlek & lugn & ro samt en massa sol & värme.
Vill absolut inte känna denna rädsla & osäkerhet i Mig själv en gång till..
Häromdagen fick jag höra att en vän inte längre finns kvar här på jorden.
Han orkade inte längre, det värsta av allt är att han tyvärr inte är ensam..
Att hamna här kan gå fort och ofta märks det inte någonting utåt förrän det tyvärr är alldeles försent..
Snabbt virvlar man runt och får smäll efter smäll, som gör att det till slut känns så hopplöst och helt meningslöst, att ens försöka ta tag i sig själv eller att orka be om hjälp.
Det är svårt att hitta den rätta hjälpen, det är ofta fullt och lång väntetid på att få rätt hjälp inom sjukvården.
Men det tuffaste av allt är perioden innan man faktiskt förstår att hjälp verkligen behövs utifrån.
Man skäms och fattar inte riktigt själv vad det är som händer och sker i sitt sinne och i sin kropp.
Till slut stänger man ner och bara vill att allt bara ska sluta ”hålla på” !
Jag vet själv hur det är och hur svårt det är att ens försöka förstå vad det är som händer 😳😳
För mig var hjälpen inom vården bara skit, träffade väl inte rätt kuratorer eller psykologer. Kände inget förtroende alls där.
Resultatet blev: massa MEDICINER
Det blev lugnade och antidepressiva tabletter, som gjorde mig helt avtrubbad och totalt frånvarande.
Jag gav upp sjukvården och vände mig till Kyrkan istället. Det var både gratis och så otroligt bra.
Nu kände jag äntligen att jag fick rätt hjälp och många riktigt bra verktyg att använda, för att orka gå vidare när det var som svårast i livet.
Slutade helt med att ”droga” ner mig av alla tabletter. Öppnade mina ögon igen och lärde mig att använda alla mina nya verktyg på rätt sätt istället.
Jag hade tur, blev bättre och återhämtade mig.
Men dessa ”deppar djup” kommer och går tyvärr fortfarande i mitt liv.
Det är otroligt viktigt att komma ihåg att ”ohälsan” för alltid finns kvar där i mig, den gömmer sig väldigt bra, men visar sig lite då och då.
Nu kan jag tolka signalerna när de är på väg att ta över mitt liv, snabbt förbereder jag mig för detta ”krig”.
Jag är fullt utrustad och fullständigt målmedveten om att utkämpa detta slag med en stor vinst till mig själv!
Ibland vinner Vi, ibland förlorar Vi men Vi alla måste öppna våra ögon för att se våra kära och våga fråga :
Hur mår Du?
Kan jag hjälpa till?
Skickar många hjärtan fyllda av kärlek till Mina nära & kära som inte längre orkade ”kriga” vidare.
Jag gnäller inte alltid men ibland efter veckor med inte ens en enda Tim sömn i sträck, då tar hela jag slut och tillåter mig att gnälla lite…
Nu har jag ändå vänt min smärta och svårighet till att göra något bra, positivt & värdefullt för mig och jag hoppas för så många andra som lever i liknande smärta som jag.
Snart operation hoppas jag…
Jag kommen att dela med mig av hur jag mentalt tar mig igenom dagarna, hur jag kan hitta enkla övningar som finns i vardagen och som håller min kropp i trim för att inte förfalla ner i totalt ”misär” …
Har gjort klart en första bok nu, det blir en av flera böcker i serien med övningar för seniorer och ”såna” som JAG, vi som ständig lever med en smärta i kroppen som tyvärr ofta begränsar våra liv totalt.
Boken beställs i pdf-format här på min blogg. Då kan Du ha den i telefonen eller på ”plattan”🙂
ETT VÄRDIGT SLUT, kommer denna serie att heta, låter kanske bara lite hemskt, men det är en positiv titel!
Jag önskar kunna leva ett så bra och rörligt liv ända fram till ”slutet”.
Boken visar Er många olika övningar i hemmet, naturliga & jättelätta enkla övningar, som vävs in i det mönster som Du redan lever i och gör i din vardag där hemma helt av dig själv och helt ”naturligt”.
Väver även in små gemensamma övningar tillsammans med din partner, detta kommer att stärka er båda mentalt & styrde mässigt och samtidigt kan jag lova Er att det blir många glada skratt på vägen!!
Jag stärker upp din kropp med små lätta övningar som du ändå måste göra i din vardag varenda dag.
Du behöver inte ens gå till gymmet, utan här är övningar för Dig som Du faktiskt redan gör varje dag!!
Gå ur sängen
Klä på dig
Laga mat
Handla saker
Promenader
Städning
Leka med dina barnbarn
”mommos” Älskade Lilla Wilma💖
Ja, ni vet allt härligt som vårt fina liv innehåller och saker som måste göras varje dag för din överlevnad.
På väg mot nya äventyr, jag orkar !
Min bok: Ett värdigt slut, handlar om just det, att Du ska kunna göra allt detta utan problem, utan att behöva be om hjälp och samtidigt hålla dig helt rörlig och bli starkare, ända in i slutet som vi alla en gång kommer att ”vandra” vidare till.
Orka vara en människa som faktiskt kan vara med sina barnbarn en hel dag. Skratta, busa och dela lyckan!
Nu är mitt sinne lättare och mycket mer positivt, tom glatt igen, då jag tänker på och hoppas att detta kan hjälpa någon därute till ett starkare liv. Kunna klara av det vi gör varje dag, känna sig stolt, stark och glad.
Fortsättning följer, håll ögonen öppna tills nästa bok kommer i bokserien Ett värdigt Slut !!
Lycka till, ge aldrig upp, Du är en ”krigare” inget ”offer”, Du är stark och nu kommer Du att bli starkare!
När kroppen inte längre vill, kan eller funkar som den brukar.
Jag är ständigt i rörelse och behöver få igång min kropp, varje dag, året runt. Måste det för att inte till slut bli helt ”in bed” sängliggande för gott..
Den behöver inte träning på gym eller ut och springa mm, utan bara lätta små rörelser, som går genom hela kroppen och väcker den lite långsamt och försiktigt, varje dag.
När inte ens det funkar utan att göra så ont att tårarna börjar rinna, då känner jag en sån hopplöshet och uppgivenhet de luxe!
Blir sur och grinig, då jag vet att jag kommer att bli mer stel och otroligt mycket mer begränsad i att göra allting, för varje dag som går utan rörelse för min kropp.
Vet ju att jag blir så stel i mina leder och kortare i musklerna, då jag låter kroppen ”dra ihop” sig av smärtan, vilket gör att allt blir svårare och gör ondare för varje dag som går. Inte bra alls och himla förbannade skit..
Min sjukdom gör att mina leder blir stela och till slut orörliga, om jag inte rör på dom, har tyvärr redan behövt opererat båda tummarna, en axel samt båda handlederna pga detta.
Nu har det snart gått 4 mån med en otroligt stor begränsning av min rörelse & träning, på alla nivåer…
Detta startade pga 2 stortår som redan var skadade pga för små gympadojor en hel dag, fötterna sväller så mycket pga värmen där jag befinner mig. Minst 1storlek!
Nu har jag gudskelov köpt nya, större och rundare framme i tårna.
Men klumpig som jag är, så har jag naturligtvis slagit i dessa stackars, redan så skadade tår, flertalet ggr.
Så nu har det istället blivit jättestora otrevliga & hemska inflammerade sår på utsidan av båda stortårna!!
Direkt då jag kom till Thailand slog jag i vänster tå, i sängbenet, så illa att den krossades och efter 1v med en blodförgiftning på väg, blev jag tvungen att dra bort hela nageln.
Pencillin och läkarvård i 1,5v. Gjorde så himla ont och så himla onödigt…
Trots att jag nu går mest i ”flippisar” och barfota, så läker det för sakta och jag slår naturligtvis i mina redan så skadade tår precis överallt!!
Nu har den ena tån blivit fin och bra. Men den andra är inte så vacker. Den har ett stort sår på tåns utsida, en liten ”bulle” precis vid nageln.
Men jag tvättar och fixar såret varje dag, men med min diagnos, så läker mina sår väldigt långsamt och blir gärna rikligt inflammerade.
Har ju ständig och pågående i min kropp, en kronisk inflammation i mjukdelarna som muskelfästen och senfästen. Även nu i ” bursan” det är slemsäckarna som finns runt om i alla lederna.
Atros i höftleder och ett knä. Men nu äntligen ska jag få hjälp med min vänstra höft, genom en operation!!
Detta gör mig nu så orörlig och ger mig en sån smärta att jag faktiskt håller på att gå sönder totalt, både i kropp och i skallen. Min sambo har det inte så lätt med mig just nu….
Men jag försöker, varje dag försöker jag mentalt peppa och få in mycket mer av positiva tankar i min ”sura” och nu även ”degiga” skalle.
”Degig” betyder att jag blir lätt rörig och förvirrad i skallen av smärtan, kommer inte ihåg saker runt mig och har absolut inget närminne kvar i skallen överhuvudtaget.
Min sambo vet och förstår, men mitt samvete bråkar med mig i alla fall, när jag hela tiden måste säga nej till saker som vi bestämt att göra.
Frågar: -hur mår du?
Besvaras ofta med – jag mår bra…
Han känner mig såväl och vet redan svaret innan frågan kommer. Han har lärt sig att låta mig vara ifred en stund, tills jag mentalt har fått in lite positivitet i både skalle och kropp!!!
Idag när jag satt mig med en kopp varmt kaffe, ensam, har ju så himla ont och då behöver jag verkligen vara i min egna ensamhet en stund.
PJ💖 kommer ut efter en stund och frågar hur det är? Jag svarar inte, utan blir ledsen, då jag vet att även denna dag kommer att bli helt utan några som helst aktiviteter ….
Men han pussar på mig och säger:
-Det är lugnt, Du är Du och därför är jag här med dig.
Jag bara dööör, så fint och så himla värmande för hela min ”onda” & idag väldigt arga & sura kropp!!
Jag försöker och kämpar just nu varje dag, men låter inte denna känsla av hopplöshet slå ner mig i skorna (ha ha som jag inte kan ha på mig) utan gör det jag kan, ofta blir det faktiskt lite mer och mycket bättre resultat än jag först trodde!
Många människors lever med en kronisk smärta, det är oerhört svårt att förklara hur det livet är och hur det fungerar för personer som inte är där i ett ständigt smärttillstånd…
Inte ens många läkare förstår hur det är att leva med den ständiga smärtan som bränner och hugger i min kropp mer eller mindre varje dag, varje vecka, varje månad och nu har det pågått i flera år (10år).
Men jag kämpar på och gör mina små övningar de dagar som kroppen orkar hänga med, andra dagar blir det endast ”in bed” och det är faktiskt helt okey det oxo!!!
Ge aldrig upp men tillåt en liten ”krasch” då & då, det blir en omstart!
Vi ses💖💖💖 kom ihåg att titta in på bloggen imorgon, där kommer jag att presentera :
Jag saknar Dig min Mor, väldigt mycket då och då. I vissa situationer är Du den allra första jag tänker på.
Önskar att vi hade fått mycket mer tid med varandra. Du tog dig till himlen alldeles för fort tyvärr.
Jag hann aldrig riktigt ” med” på slutet, tiden gick alldeles för snabbt..
Hade velat prata och frågat mer om din ungdom, om dina drömmar och om livet verkligen blev som du själv hade önskat och drömt om😳🙂
Jag hade önskat att vi pratat mer med varandra på tu man hand. Att du hade hunnit dela med dig av dina egna erfarenheter och upplevelser.
Behövt få höra att du hade dina egna drömmar om livet och vill veta vilka av dom som slog in på riktigt.
Få lyssna på alla dina ” bus” som jag innerst inne vet att Du gjorde.
Veta hur din uppväxt var, vilka vänner du hade, vad ni gjorde och hur kärleken kom och kanske gick.
Få höra dina berättelser om dina syskon och vad ni hittade på att göra tillsammans.
Dina tankar om när/vad/hur jag och mina syskon växte upp.
Hur dina drömmar om mig och mina syskon var, vad du önskade att vi skulle bli eller göra i framtiden.
Vi hann aldrig ha dessa lite djupa samtal, livet sprang iväg alldeles för hastigt. Det rann ut i sanden och sen var du bara borta…
Det gick så himla fort mot slutet, jag hann verkligen aldrig med. Det är så mycket som jag vill berätta för dig om allt i mitt liv och om min alldeles egna lilla älskade familj.
💖 Mina döttrar Hanna & Klara 💖
Önskade att du fick träffa mina helt underbara ungar och det härligt busiga yrvädret Mitt Lilla Älskade barnbarn Wilma 💖
Mormors Wilma 💖
Har många frågor om vad du tycker om hur mitt liv faktiskt blev till slut och hur det fortfarande är på väg framåt i många spännande äventyr.
Skulle önskat få dela allt detta helt fantastiskt underbara som är i mitt liv just nu med dig, önskar att du kunde få vara med. Vara delaktig!
Du älskade som jag, att resa, gärna till soliga och varma länder. Det var en sak som vi hade gemensamt.
Phi phi Thailand
Stickar och virkar, det har jag fått från dig . Du satt ständigt med en stickning i din hand, jag har tagit upp det nu igen.
Kommer nu ihåg den där känslan av lugn och ro som det blev i sinnet, med stickorna ljud som snabbt ”klickade” ihop med varann.
Minns att du älskade att sticka små barnkläder till mina småsyskon.
De färgerna jag minns allra mest är en härlig orange färg varvat med den choklad bruna färgen som liknade en god smaskig glass.
Ja, det kunde ha blivit många mer fina minnen, mer tid till att umgås, men du ”gick bort” i en tid av stor kaos i mitt eget liv.
Du fick aldrig se mina fina döttrar och dom fick tyvärr aldrig träffa sin mormor. Livet är som det är…
Visade bilder på dig när mina ”små” blev lite större, försökte förklara att du nu är en vacker Ängel i himlen, som vakar över oss alla varje dag.
Jag pratar med dig lite då och då, speciellt när jag får en väldigt snabb flygande tanke genom huvudet och då det händer speciella saker i mitt egna liv.
Då frågar jag dig där ”uppe” om vad du egentligen tycker och tänker om just detta, ber om dina kloka råd..
Livet är som det är och jag får och har själv en stor delaktighet i mina egna barn och barnbarns liv.
Så stolt över dom! De är verkligen Mitt allt💖 även ”doggen” Tekla❤️
Det är jag så himla glad och tacksam över, då kanske deras saknad blir lite mindre och ”hålet” i hjärtat inte blir lika stort som det jag har, när jag till slut blir en vacker Ängel i himlen.
Ta vara på all den tid Du har och kan få, med dina nära och kära. Du vet aldrig vad som händer här i Livet!
Njut av varje sekund, gör det Du kan och önskar. Lev med och i dina drömmar, förverkliga dom.
Jag gör det varenda dag, men väldigt ofta så hade jag önskat få dela allt detta helt underbara med dig💖
Jag Älskar Dig Mamma, för evigt🙏 från Din äldsta dotter💖
Idag är det dags att kontrollera mina njurar igen för att se hur dom mår.
Provtagningen sist, blev ju ingen ”höjdare” precis = njursvikt…
Tillsammans med mina låga & dåliga blodvärden resulterade det ju i en inställd höftoperation-inte kul alls..
En riktig käftsmäll blev det, då jag var så inställd på att bli av med min förbannade smärta och önskan att snart kunna få gå utan kryckor igen!
Men, men, jag fattar, det är en stor operation och kroppen måste helt klart vara på topp, för att klara av både operationen och den långa rehab tiden som krävs efteråt!
Jag är väldigt ledsen och jätte besviken på min kropp just nu!
Vill ut på Resa runt i världen igen med Min Bästa PJ💖 saknar det verkligen helt otroligt mycket.
Herregud, så mycket jag längtar ”ut” igen, ut på nya spännande äventyr!
Saknar friheten, spänningen, människorna, värmen, naturen och framförallt lugnet och att få fånga dagen igen, omfamna den och bara göra det som faller Mig in just då…
Älskar att få vara mormor och att träffa mina kära vänner och umgås med min älskade familj, mina barn.
Men det är tufft då min kropp inte lyder, den vill inte alltid vara med.
Kylan och fukten gör att värken vaknar till liv i mina muskler igen.
Jag är tyvärr inte alls på topp, men kämpar hårt för att försöka vara det, jobbar riktigt hårt för att kunna smälta in i det ”livet” jag en gång har valt bort och faktiskt har lämnat.
Det är ABSOLUT INTE mina älskade människor jag har runt mig som jag vill bort ifrån, utan det är rutinerna, ekorrhjulet och alla måsten…
Har verkligen insett hur bra Livet kan vara, under Min fantastiska resa ute i den stora vida fina världen!!
Fått känna på hur bra jag kan må och hur enkelt jag klarar av att leva med och av väldigt enkla medel.
Min allra allra största prövning är verkligen här och nu,,
Inte bara för Mig utan för oss båda, Min Bästa PJ💖 och jag ….
Varje natt mellan 02:00-03:00, är jag hur pigg som helst och ligger vaken med huvudet fullt av tankar ända fram till kl 04:00-05:00. Samma sak händer var eviga natt..
Undra vad det beror på?
Innan jag vaknar så drömmer jag ofta härliga och vackra drömmar.
Minns dom faktiskt och ligger varm & mysig kvar i sängen, för att fundera lite på vad just den där drömmen egentligen kan betyda.
Det blir full fart ut i världen direkt igen när min höftoperation är klar!
Men ibland är drömmarna mörka, svarta och hemska…
Då gäller det bara att bita ihop, försöka glömma just den drömmen och tänka på en annan gladare!
Funkar ibland men ibland inte..
Det är som det är med drömmar och att jag nästan vaknar varje natt, jag är ju inte direkt styrd av att behöva gå upp eller dra iväg på nåt jobb en tidig morgon i alla fall 😳😀
Jag har det bra, men funderar ändå just över dessa magiska klockslag?
Här bor ”nissen” bakom denna magiska dörr, någonstans där inne.
Min Älskade Wilma tror på detta, för henne är det på riktigt och mormor tycker att det är lite mysigt.
Varje morgon vaknar Wilma och rusar ner till ”nissens” dörr för att se om det har hänt något nytt..
Men allra roligast är det när ”nissen” har gjort lite bus under natten.
Häromdagen var det toapapper på hela bottenvåningen och på hennes gunghäst, det var en ”höjdare”!!!
Idag blev Wilmas yoghurt blå😳 det blev ett stort frågetecken för henne…
Är så himla härligt att se henne bli så förvånad, överraskad och nyfiken, varje morgon när hon vaknar och springer ner till ”nissens” dörr!!
Denna lilla aktivitet ger oss alla runt omkring både glädje och en massa skratt. Varje kväll sitter vi vuxna och planerar nästa morgons stora eller lilla bus som ”nissen” hittat på!
”Nissens” bus kommer att pågå ända fram till jul, då kommer nästa stora ”grej” som inte är riktigt på ”riktigt” men väldigt väldigt spännande.
TOMTEN
Men om den ”goa gubben” kommer det skrivas om i en annan blogg!
Kram på er och bli själva som barn till jul, njut, umgås och busa lite!
Jag lovar att ditt hjärta blir både varmt och lycklig över att få deltaga.
Mina 2 underbara döttrar, Hanna & Klara som jag är så himla stolt över.
Love💖💖
Hanna & Danilo Kamala Beach Phuket Thailand
De har verkligen vuxit upp till helt fantastiska och underbara vuxna.
Klara, Jesper & Wilma Phi Phi Thailand
Med egna familjer, jobb och härligt liv, med ett innehåll som är värt att avundas stort!
💖Hanna & Klara💖
Mina ”skitungar”💖
”Ung” Annika😛
Trots att livet under många år var riktigt tuffa, då jag som ensam mor försökte klara oss alla ut på den rätta vägen, som innehöll otroligt många ”felkörningar” ner i diket…
Ibland under resans gång var både jag och Ni totalt ”lost” på riktigt, men Vi alla kom ut på andra sidan, med erfarenheter som formande våra liv in i den otroligt spännande, härliga framtiden som fortfarande pågår!
Hanna & jag💖Thailand
Så stolt över Era värderingar och sunda förnuft. Glad över hur Ni nu är som egna självständiga individer.
Jag kr Klara💖Thailand
Ser fram emot att få följa med Er ända in i ”slutet” och njuta av varje dag som vi har tillsammans 💖🙏💖
Jag & Hanna💖Thailand
Jag Älskar Er till månen och tillbaks, det är en KÄRKEK som är för evig!
Tar en dag i taget, tänker positiv, ser framåt med öppna och glada pigga ögon. Fortsätter förverkliga alla mina drömmar och är snart ute i Världen igen.
Ibland måste jag tillåta mig att få fundera på hur många krig jag måste ta mig ut levande ifrån?
Hur många gånger i mitt förbannade liv måste jag ta på mig min rustning och rida ut i ett nytt stort tufft krig?
Hur många liv har jag kvar?
Få inte panik och krascha nu Annika, Du överlever denna gången oxo!
Ja, jag gör det, krigar mig vidare för att överleva och för att ännu en gång vinna över mina ”fiender”. Go go,,
Min största fiende just nu är min egna kropp, den är inte speciellt glad och ”stänger” ner mig ännu en gång.
Igår kom beskedet som jag absolut INTE ville ha, min höftoperation den 11 dec blev inställd pga att min förba… kropp just nu inte klarar av ett sånt stort ingrepp!
Okey, jag fattar, jag måste vara i bra form inför operationen, vill ju inte ”stryka med” på ”kuppen!
Men, faa.. blev så ledsen och sänkt av beskedet, skallen bankade fram ännu en gång: – inte nu igen…
Har inte JAG fått tillräckligt med knuffar utför & nedför i mitt Liv?
Krasch i ett par timmar, med tårar som hade värre ”sprut” än Lille Skutt i Bamse. Kroppen skakar om Mig!
